Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1843, sida 1

fulla, nu ej längre ovissa död, vid hvilken hon utan all fråga måtte varit närvarande. Hon gömde högt gråtande sitt ansigte i soflans kuddar, under det att den lilla hunden, hvilken man nu släppte in i rummet, straxt igenkände flickan, slad sprang upp emot henne och äfvenledes af slickan igerikändes och öfverhopades med smekningar. junden sprang än till grefkinnan, än till flickan, som, icke kunnande begripa sammanhanget i denna scen, knäböjde inför grefvinnan, strök smekande hennes kinder, besvor henne med en rörande enkelbet, alt ej gråta längre, och tillfogade slutligen den enträgna bönen, att skänka henne hunden; ty modren, som hatat honem, vore ju nu död. Men grelvinnan tryckte hunden fast intill sig, gal flickan en pung med guldmyut och gaf tecken åt henne att lemna rummet. Historien om den böhmiska grefvinnan kunde icke, hållas. hemlig; den gjorde stort uppseende och kom till och med till drottning Christinas öron. Drottningen lät bjuda grefvinnan till sig, för alt bevisa henne sitt deltaande; men grefvinnan var nu död för hela verlden och ville endast lata den kalla årstiden gå förbi, för att sedermera återvända till sitt hem och der i tysthet begräta silt barns död. Vid denna tid insjuknade plötsligen grefve Torstenson och dog snart efter en ålder al nära 48 år. Hans gemål lät föra hans lik ull ett af sina gods, emedan hon sjelf ämnade att begifva sig dit och sluta sina öfriga dagar vid sin gemåls graf. Hon bad den böhmiska grefvinnan följa sig dit, och denna följde henne äfven be