Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1843, sida 2

moda, att komma barnets röfvare på spåren. Det regimente, hvilket den pången stormat österrikiska hufvudqvarteret och satt grefvinnans slott i brand, hade sedermera helt och hållet blifvit upplöst, och det var således omöjligt att numera få rätt på hvarje enskild man; oaktadt ett upprepadt skarpt förhör, visste äfven drängen inte vidare att anföra, än hvad han redan sagt om seltet huru han erbållit hunden. (Forts.) — — — — Tvål-tankar under rakningen ; af SAPIIIR. Under rahningen har man, om också ej de båsta, åtminstone säkert de sannaste tankar, ty man är blott då sann, när man har hnifren på strupen. Ej blott hjertat har silt medvetande, utan äfven bufvudet. Coda tankar, likasom goda gerningar, om de också inte blifva erkända, skänka ett sjelst medvetande. IVarje önskan, som menniskan har, är en vinge på hennes hjerta, den bär det antingen upp till himmelen eller ned i helvetet. Olyckan i lifvet är, al sparfvar låta örnvingar växa på sig. Bland flickorna äro vanligtvis englahusvudena de slygtigaste; de hafva vingarne ej allenast på axlarne, utan genast, tätt invid englabufvuden. ——0 —