i:o Carl Nilsson i Norra Klef, som uUöCraUuo, tt ban, efter att, uppsilne dagen, hafva besökt Uddevalla, erfor, under hemfärden, att slagsmål var å färde vid hemmanet Torp, hvarvid vittnet hörde minst trettio slag utdelas och en af de angripande yttra. det var tusan till gubbe (Anders Nilsson?) som icke kan dö, äfvensom en person med spåd röst (förmodligen sonen Christian) bedja Gud, att han skulle hjelpa dem, emedan det nu vore alldeles ute med dem; äfven säg vittnet en kärra kastas otverånda samt de i handgemäng varande personer komma från landsvägen ned i diket, men detta vittne kunde icke urskilja, hvilka personer, som der voro. 2:0 Glasmästaren Norström förmälde: att han under hemresa till Uddevalla sörmärkte, hurusom vid Herrestads gästgilvaregård tilltalade Fagerberg upplyftade sin piska, för att slå till Christian Nilsson, som då var sysselsatt att till sitt försvar afbryta en gärdesgårds stör; men på Norströms tillrop afstod Fagerberg från sitt företag — hvarefter han och bredvid bonom stående Olof Christiansson begåfvo sig åkande uppåt Torp — Anders Nilsson, som vittnet äfven såg, var blodig. 5:0 August Christiansson från Grytingen, som, nämnde dag, åkte med Anders Nilsson och dess son från staden till Herrestad, hade inbjudit dem der på förtäring, blef sedan varse, då Anders Nilsson utgått, att denne på gårdsplanen utanför gästgifvaregården blef af Fagerberg tilldelad minst fem slag. Desse vittnen sågo således icke något rån föröfvas, hvarom de vid förra ransaknings-tillfället ashörde lära haft någon kännedom. Bland de sist eller den 6:te dennes afbörda PVitinen, voro tvenne, om hvilkas trovärdighet vifvel torde vara underkastadt. Den ene, Janne ödlund, som ingenting i saken hade att berätta, Wrädde skrattande framtill domstolen, aflade skrathande sin vittnes-utsago och i dylik sinnesstäming gick från dombordet, vändande sig åt de de tilltalade, som med lika förnöjdt utseende bevarade hans afskedshelsning. Den andre hållkKarlen från Herrestad, syntes tydligen icke vilja ittna till de tilltalades nackdel, utan, om möjigt, snarare söka hjelpa dem. Dessa vittnen kunde, efter insändarens förmenande, hafva blifit hänviste till deras själasörjare, att undergå örhör i Christendoms-kunskapen. Fagerberg sökte gagna vittnesförhör af tvenne HBossar från Bleket wed prestbevis, att de ej egle någon kunskap om viltneseden, hvadan deas hörande för närvarande icke kunde tillåtas. De tilltalade hade under ransakningen all möjig frihet, ej nog dermed att de hviskade med varandra och sina utom skranket ståcnde beirrade kamrater, som dels togos i hand eller ackades för sednast och dels bjödo de tilltalade nus, äfvensom miner under glädtigt leende alltmat veslades, utan ock intogo Olof Christiansn och Fagerberg, denne sistnämnde 2:ne gåner, säte bland nämnden, utan att detta obsereradrs af åklagaren eller domhafvanden, vidare, a att denne sednare, sedan Fagerberg sutit en hund, bad honom höfligt stiga upp. — Ransakingen, som fördes af ordinarie domhafvanden, dmannen och dubbelriddaren Westerdahl, ledes ej med någon krast, som så väl behösts, ej ler blefvo vittnena vederbörligen examinerade; ansakningen föreföll insändaren helt slapp. — set tala om den ohjelplige åklagaren lönar ej möfan. Det hade i sanning varit ganska nödvänigt, om en driftig och kraftfull äklagare blifvit rordnad, troligen hade utgången af målet, da di blifvit annorlunda, än hvad den nu kan företses. T En sådan åklagare kan uträtta mycket, han an nemligen supplera mea sine frågor, hvad pm domaren förbiser, antingen med vilja eller okunnighet. En lucka i ransakningen måste sändaren anmärka, att bonden från Foss socn, som lärer heta Mathias Johansson på Torpt, icke blifvit inkallad — han torde kanhända ranleda åtskillige upplysningar. Anders Nilsson företedde ett af kronolänsmanen Cädda utgisvet besiginingsbevis, af innehall, Åt Nilsson befunnits behäftad med nio knifstygn Jansigtet, en mängd blänader på kroppen och särdighet i ena armen. re Den 453 Febr. En permitterad busar, benämnd ins Turban, som en längre tid bott i Majorne Säsvedahls hörad, har vid Poliskammaren blifHt tilltalad för det ban å allmänna vägen i hästangen, söndagen den 5 dennes, öfverfallit och agit sjömannen J. Lundqvist samt honom, emot ns vilje, affört från ett till annat ställe och, lligen, iu uti det närbelägna husarvaktrums et. Poliskammaren har förvisat detta måls sulllIjd till Safvedahls Häradsrätt. 1 Tan — nm 1 me —