Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1843, sida 3

2——— ÄH— ——!:V—— — — — ——— —— rod—odnad, den besegra—besegrade jungtfruns blyg—samhetens. Dölj ansig—tet mo-ot mitt Di-ig älskande brö—bröst. Och nåsduken skall tri—umferande svaja öf—er vå—årt kä—r-kårleks för—bu—und! Vidt öppnande famnen. svängde ban ut den sammanvecklade duken, nägot hårdi föll skramlande i golfvet. Flickan skrek: För Guds skull, låt blil I detta ögonblick dånade ett skott ekoväckande genom huset, på gården, i skänkkammaren, i sällskapsrummet utstöttes förskräckelsens utrop. De manliga gåsterna, åtminstone den modigaste och nyfiknaste delen utaf dem, störtade ut att efterse anledningen till den skrämmande smällen, ett antal fruar kunde ej heller hålla sig ifrån att följa. När herrarne rusade in i skånkrummet att derigenom komma ut i köket, hejdades deras lopp,ty de sågo i den öppnade köksdörren midt emot sig, snickaren Hämsel stå hållande i de utbredda armarne sin darrande Helena, och i hvarje band derjemte en sruntimmerssko; i honom sjelf hade återigen tullförvaltaren på den ena, och köpman Ölander på den andra sidan fattat vag. På golfvet vid deras fötter varseblefvo de deremot postmästaren v. Tutten, liggande på alla fyra?; och bredvid honom upptäcktes en pistol. De flesta omringade genast den mållöse Knut, för att hjelpa upp honom, men också för att till tack för besväret få upplysningar om hvad som hår tilldragit sig och händt; en del vånde sig dock till Helena, för att erfara — helt simpelt till svar på deras frågor — hvad underligt, eller förskräckligt förefallit. Men Alexander antastade endast snickaren både med näfven och enträgna spörjsmål. Hvilka konster äro detta, Clas? hvilka konster?? — ropade han den ena gången efter den andra. Dumma konster, Alexander, af en flicka, som byter bort sitt knyte med kalfskinkor emot mitt, som gömde en laddad pistol. Befängda konster! Då jag nu vill råtta misstaget, bedrar man mig på både krut och bly, så att jag får inanquera såväl