Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1843, sida 3

skor; sedan dess har löjet varit så euvist på migatt jag verkligen åter gått in på att inrymma ät detsamma såväl hufvudet som tungan. Hår är en simpel och ändå rigtig sak. De galenskaper som huserat hår denna afton måste hållas tysta. begrafvas i tystuad å din och de dinas sida. Då blir det ändå en sorts begrafning utaf, de nyckfulla tillfälligheterna till trote. som narrat mig. I Du får gifva mig handen, gifva dig fan på, att) du vill hålla munnen, du och Helen. alldeles ren mun ; må de i staden också prata, hvad påhittarne lyster! En sådan tystnad kunde kosta mig — —. ö Kosta dig? nej, hör nu — han ref sig i håret — den skall inbrioga dig något. Jag —,ja. om du lofrar mig att ej tala ett enda ord till någon lefvande varelse om din fördömde pistol och det rusiga frieriet; — om du gör det, så — så vill jag låna dig 30 Rär till hyran. Men ej ett enda dödligt ord! Lofvar du 2? Clas log skälmskt: Utaf broderskärlek. — Och du lofvar — RS j AÅAtt betala i morgondag Ölander och försäkra mig om havs tystlåtenhet. Der år min hand! Jag har sparat ibop i dessa veckor, en åtta Riksdaler --, rer Godt, du behöfver ej mera ån 42, Der är min hand; fyratiotvå! 4, Och jag skall vara stum, som en fisk. PDe gåfvo hvarandra ett fast haudslag. Derpå sade Alexander: Gå nu hem, tag Helen med dig. Vi kunna framdeles undvara hennes bjelp, det får jag ännu såga dig. Hen behöfrer ej komma: hit, i fallvi ej serskildt bjuda henne. Ja, rent ut sagdf, hon får ej komma utomdess. Nej, då den der friarn på det sättet tager — misste —. Hör du blott ej mieste, häll din dotter hemma; och god natt, god natt? fisrefter uppträdde tullförvaltaren logn bland