Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1843, sida 2

svåljer jag kyrkogården till framtida bostad. — I Hvad vill detta nu säga?? — utan att afvakta svar fortfor ban att låsa — LTill min Herre får Jag, som obestridlig skuldenar, testementera min qvarlatenskap; men min enkas och dotters tärar testamenleras åt min barmbertige broder. — kan man begripa detta, enka, qvarlatenskap och lusan dje. —!? , bet ser nog ut, som om han ville göra utaf med sig — anmärkte köpmannen och började också läsa upp utur biljetten: —Helsa Herr Alesander Hämsel, alt jag säger farväl ät honom med ett godt skott, hvilket, som jag vill passa, det skall komma med smällen just vid skälen. för värd och värdinna. Och må min sparsamme broder icke grufva sig öfyer. att jag slösar bort så mycket, som ett skott krut och en kula till prydnad för högtiden; ty jag köper bonom dermed tillika fri ifrån min påhängsenbet, priset är ju ett röfvare pris, om man äfven räknar dertill mitt oroliga blod, som kommer alt fukta gatstenarna framför hans dörr och Fyka upp der, ett blygsamt, eller kanske nåsvist rökoffer. 4 År det ej en förbannad. galenskap? :? — utropade tullförvaliaren, emedan den andre upplåste underskriften Clas Hämsel: och tillade: Om det icke är. ett-dumt skämt, så är det ett dumt, allvar. : En sådan galning är i stånd. till att hoppa Satan i gapet! kors i Herrans namn, hvad kan detta bli för ett väsende,-ett uppror, i fall:— Men vi. hörde ju ingenting under skälen Nej, nej, lyckligtvis; — dei är dock icke försent ännu, ban kan enkelt ba försummat rätta