Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1843, sida 2

öronen och bennes upprymda pappa drack ho vom till, så att det gick rundiomkring i hjer Hans Vinet så att säga. vatinade kärlekens fr uti bans bröst, det började gro; men det stor bordsällskapet tycktes vara liksom en otjenli; temperatur för den späda växten, den vägad sig ej ur hjertbladet ännu. Man mumsade docl slutligen på efterrätten, och nu upphäfdes tasell nästan brådskande. Al en uppasserska hade en biljett stuckits handen på handlanden Olander. Det lilla bref vet anhöll om att genast blifva brutet. Begärar efterkoms med någon förvaning, hvilken betydligt tilltog vid läsningen. . Och papperet skickades genast till Hämsel, som, da han kastat ö xonen derpå, askyldes al en märkbar bestört. ning. Han gaf ock en bastig signal till allmän resning och lemnade knappast tid för den ofliva tacksamhetsskålen att göra ett värdigt slut på ett på präktigt Jag. Sedan tullförpallaren skyndsamt hviskat till hustru och dotter att. för all del roa gästerna med något och lätsa om intet, ehuru han fick aflägsna sig några ögonblick ifrån sällskapet, drog ban Ölander bort med sig. UHuru i all verlden hänger detta ihop, herre? Åndra upplysningar, än biljetten sjelf. kan jag icke gisva. : Men delta är ju fans prat och helvetes dumheter! — Härusel framhöll det uppvekna bresvet och slog med pekfingret på den sullskrilna sidan — Åag har äran underrätta — uppläste han — dati jag flyttar, under det Herr Ölander läser denua skrifvelse, men i stället. för galan, sam men godbetsfullt ville ofverlåta till mig,