Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1843, sida 1

våck du nådige himmel, det blir då också ett äktenskap ! — suckade några profetiska, för sin nästa alltid bekymrade hjertan. Men det bifogades reservationsvis: — icke att postmåstaren v. rutten skulle sakna den gestalt, den karakter, den sortune, soui betrygga en mahas lycka I samma mon, som de uppamma den; uen — ua, vi alla känna näbbet, tullförvaltarens såsänga, illpariga Felicia. Man nickade enhälligt och uppsatte mysliska miner. Den stackars flickan, som vännerna at huset bedömde så här mindre skonsamt, satt emellerud i rummet bredvid, gåspande af ledsnad. Det kostade på att spela rolen af en hushållsaktig mamsell, då den var likadan med en hushällsmomsells; — isynnerhet kostade det på, emedan hen måste försaka sin sördelaktiga plats, som värdfolkets enda dotter, som banerförarinna vid lekar och roligheter bland den bjudna ungdomen. De små intermezzo, hvilka v. Tutten uppförde tillsredsställde henne ej heller, ty den sege gick aldrig längre med sin bön, än att begära — få stanna qvar en stund. Vid aftonmåldden hoppades hon dock taga igen sin skada — och mätta sin fåfänga, under det de öfriga stillade matlustenoch mattiman tassade fram; det dukade bordet väntade på att blifva tummelplatsen för knilvar och gafflar. UHerrarne bjödo damerna armen; Felicia fördes af kunt v. Tutten. Vid hans sida utvecklade bon hela sin talgåfva och visste numera att smeka bordkamratens böjelser. Han hölls också varm både om hufvudet och bjertat, den sköna pratade, att det snsade för