Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1843, sida 1

ner å ena och invändningar å andra sidan drogo sig herrarne slutligen tillbaka. Men detta blef ej enda gången, som den inget ondt anande Felicia fick utköra postmästarens obehörigt sig infinnande person; ty pappa mäste flera gånger af maktpåliggande skäl bemäktiga sig hedersbroderns öron och ögon, hvarvid då aldrig underläts att jemte skålar proponera och äfven verkställa en förnyad visit hos busets snälla, sträfsamt raska dotter. Fruarne observerade också med sina kringflygande ögon, huru värden bemödade sig att underhålla sin och stadens värde gäst, huru han bemlighetsfullt språkade med densamma och förde honom esomoftast på tå, liksom på en smygvåg, till och genom kammardörren. ir, eller blir detta kanske förlofningskalaset? — frågade halshögt en åf de sissningsvana fruarna. i upet ser nästan ul, — svarade en gerna tviflande syster — som om sjelfva sete-sikvaren ej ånnu riktigt vågade sjunga triumfsången; ty efter segern stråvar och mödar man sig ej så mycket, som han dock verkligen gör i qväll. voh ja, den utkorade frioran beböfver ännu pussas på den blygsamt trångtande — anmärkte en elak tunga. . rvi få väl Be7 — återtog den första damen — vom det ej blir parti utaf i längden och Felicia icke kommer att inkassera våra samtliga gratulationer.? pet betvislas ej, — medgaf man — har en beskedlig ungkarl först kommit så nära limstängen, som in i föräldrahuset, s måsts fångsten väl tvckas.