Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1843, sida 1

hon kan dervid ådagalägga smak ock skicklighet i arrangemenget, och duglighet i anrältningarna. Du saknar henne härinne bland den sittande raden. Ja se, ehuru det ej behöfs, mäste hon ändå sjelf lågga band vid serveringen; det är husmoder-drilt i den llickan. Du skall, min själ, titta in i kammaren och se, huru hon rör sig i sill element: hushallsbestyren, som fisken i vallnet. vänta dock? — Hämsel vände sig till en af uppasserskorna; och under. det han tog ett syldt glas i hand, sade han sakta ett par ord till junsfrun, hvarpå denna skyndade sig bort, — ån en skål, knur — värden räckte pounschen till densamme — lesve frieri-tankarna V yills Ja-ordet brivgar dem till hvila, genmälde v. Tulten upprymd, klingande med. bror Alexander, och härpå drog denne honom med sig till kammardören, lade fingern på munnen och skjöt honom sakta in. Knappt hade v. Tutten dock hunnit att skåda omkring sig ock blifva varse Felicia, som sramsör ett renligt dukadt bord ifrigt slamrade. med koppar och fat, förr än Hämsel sjelf lät höra några ljudeliga Ha, ba, ha! — Naturligtvis syntes den husbållsaktiga mamsell Hämsel blifva öfverraskad ända till före skräckelse; hon förebråde sin goda pappa att hafva inträngt med ett manligt srämmande uti det med koket beslägtade serverings och skänkrummet, som skulle vara sridlyst för herrarnes sjåt. Och ehuru postmästaren sökte att göra sig angenäm med ett lostal öfver qvinlig verksamhet vid the och smörgås-bordet, så förmådde han dermed dock ej muta den anhållan till: tystnad, att besöket matte lemna, godvilligt lemna sin olofliga pasition. Under mycket kruserkiga bå