Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1843, sida 1

H ALA SET). AF ELI. När de fått rätt på on bricka, hvarifrån de kunde taga sig sina glas, höjde Hämsel det ena med de orden: Rask framgång — hos en af vår stads snälla flickor!? den sednare hälften af skålen hviskades lågt. Postmästaren skrattade deremot temligen högt, sedan han tömt i bosten. Jag vet, hvad som kan behölvas, hvad?? — tullförvaltaren drog von Tutten med sig i ett hörn. — Hör och säg, vi ha ju en rätt vacker blomstersamling af skönheter. Visserligen är icke allt. guld, som glimmar, och Gud vet buru många, som skulle trifvas efter en omplantering ifrån flickans förströelser till husmoderns omsorger; men ändå, vi kunna ju visa var societe? Den gor sina ömma iniryck, min käre bror, hva? Nä, jag menar icke, att ditt stadiga hjerta blifvit rordt på något allvarsamt sätt, till exempel af det lilla ansigtet du nyss talte vid. Bror aktar sig väl att med förlofnings-ringen smycka en hand, som ej kan sköta annat, än tapisseri-nulen. Det är det, hvad den om änksamme ungkarlen alltid måste sakna hos — skam till sågandes — nära nog de flesta flickorna: all böjelse för huslig arbetsamhet. — Jag kan ej nog tacka Gud, att min enda dotter deruti skiljer si ifrån leksystrarna. Ja, min Felicia har latit leda sig som ett godt barn af mammas förmaningar, — och valt den bättre delen. Kalaset i dag till exempel har för henne deri silt mesta nöje, att — Y Se G. H. o. S. Vidn. N:o 14,45, 17, 18. 20.