Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1843, sida 3

— sanning att såga — att jag föresatt mig, utaf medömkan bekosta några ord på det här ämnet. Men vi skola välja fen tid, som vi ha mera ledigt för — nöjen. Och så länge kan ju lemnas andrum för stackarn. Affairen kan på mitt ord, uppgöras endast på två sätt, antingen genom hyrans betalning; — eller genom pantning och uteråkning; för hvilka tillika, så sant jag lefver, morgondagen är den sista terminen. Oh, man skyr den offentliga skandalen i våra dagar, Herr Ölander behagar blott visa en hotande mine. Nå. vi skola riktigt talas vid eu annan gång; så snart min högt värderade lång våga gäst, postmä-taren, öfvergifvit milt hus — han skyndar ty vårr så med sin resa. — Dock. som sagdt. då kommer jag, och saken skall kunna uppgöras, hoppas jag, — Ack, förlåt, jag ser v. Tutten der, och kom:ner ihåg — Han kom ihåg, eller bättre sagdt, han hade allt jemt befästat den tankan hos sig, att det vore en oförsvarlig försumlighet för fadern till en giftvuxen dofter, om han obehindradt lät den utvalde ungkarlen blottställa sitt hjerta för de eröfrande behagens vapen som glånsa, segerlystna, uti en krets af oförlofvade flickor. Och då Hämsel fått sigte på ett tete å tete emellan den sig bockande v. Tutten och en näpen skönhet. wåste han skynda sig till vännens sida att vakta och skydda. — Jag har min sann icke ån presenterat post. mästaren der, — sade han till Olander och förde sig med bastliga steg fram till vånnen. i Sa fördjupad i tanke och känsloutbyte? att broi icke hör de klingande glasens uppmaning på all; kanter, — inblandade han sig hår i samtalet, — nog år det också litet bachantiskt framfusigt at vilja borkalla ifrån njutningen af ett angenäm resonnemang. Men hvarje sak har två sidor, oci här vore den andra, att en skål, inflickad i et samtal, skall böja värmen hes vår man och deri genom ännu mera upplifva och blomsterpryda talet ifrån hans läppar. Man undandrar damen allsi icke hennes cavalier, då man liksom stämmer ho nom upp i en intressantare ton. Vi få hoppas på tillgift derföre, om — —. Med ett leende och en hufrudets nigning evara des: bevare, dricken för all del, mina: herrar. IT eter NV