Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1843, sida 3

sulltalige, — då ban märkte, att Clas liksom lurande betraktade honom, bifogade han upplysningsvis ännu ytterligare: Jag ämnar — jag bar måst besluta mig — ja, kort sagdt, jag är nödsakad att snart ha stort främmande. Förstar! — den der oafvisliga utgiften, som står framför dörren hos eder!? Brodern nickade allvarsamt. — Gumman tog emellertid mycket angeläget till orda: Ja, då vi tala om det. Så, käre svåger Clas, får du låta Helena komma till oss att vara oss behjelplig vid allt det bråk, som här nu blir. Icke sant, Alexander, vi kunna ej hinna med ensamma och främmande madamer äro så förargliga att ha. Helen är pålitlig och snäll, riktig snäll i köket och vid serveringen. Clas strök sig om hakan och sväljde med saliven en och annan uddig anmärkning, som redan satt på tungspetsen, sade deremot helt fogligt: Min tacksamhet mot broder Alexander och svägerskan tillåter mig ej att neka. Jag får dock påminna om, att flickan, under min Johannas sjukdom, måste hemma vara både piga och husmor. Kanske? — inkastade mamsell Felicia — tycker Helen det vara allt för simpelt att invitera på släp och arbete. O, min brorsdotter lilla, jag försäkrar at min dotter känner och behjertar ordspråket Högmod går för fall. Nå praten ej längre om det — sade tull förvaltaren — Vlelena kommer väl; Clas suner att vi behöfva henne, och J hjelpen er nog hem Ima så godt det kan gå. — Hvad nu anbeträf