AF ELL. Förskräckelsen hvitlimmade far och mor och dotter, samt pressade ett trio af ett anskrik utur dem. Herre Gud, hvem räddar vårt pick och pack? den turkiska mattan är ny och ej betald ännu! — så suckade frun, oförmögen att resa sig, ty fasan förlamade knäna; Hämsel deremot for upp och ut i förmaket och med båda händerna i håret: Huru skall jag kunna emottaga främmande, om det vill brinna för oss! Felicia sökte förvirrad efter nyckeln till sitt rum och efter ett ljus; yttrade dock ej något annat än med darrande röst: Det är farbror Clas! Det var han. När dörren till förstugan blifvit upplåst och uppstött, såg man honom stå der, men ej som olyckans härold beschäftigt larmande, med rysvärd uppsyn; utan som en putsmakare, tillgjordt lugn, blåsande med ett ironiskt leende på de rodbrusiga knogarne, liksom för att lisa. Kunde jag förskassa mig gehör? — frågade han brodern, och intrådde, bockande sig, samt astagande sin slitna hatt med en sväng på armen. — God afton, Alexander. Ber om förlåtelse, isynnerhet sruntimmerna, i fall jag skrämt en darrning på svägerskan och hjertklappning på min slna brorsdotter. ) Se G, H. o. S. Tidn. N:o 14.