Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1843, sida 2

de ögon ej sämre skåda och se din ställning i lifset, än vi med våra skumma blickar. Din Sommar är snart inne, på den blomstrande skall komma den fruktbärande tiden. bu är min förståndiga Felicia. och skulle v. Tutten i all ära begära något, så — Gud bevars, så miste jag väl tacka ödmjukast dertill, för det jag får vara till tjenst. Ian vänder sig också troligen i gammaldags anda till pappa med sin möjliga ansökan; då kan jag ju simpelt bortskänkas, utan att jag sjels besväras med några försrågningar. Vill du ha konster för dig, mamsell dotter? — ropade Ilämsel åter, — vill du visa dig motspänstig uti din lyckas dörr? Vänta, mitt barn, jag skall nog hjelpa till, att få dig på vägen. Och, emedan jag kommer ihog det, du har rätt. v. Tutten begär genom min mun ett och annat af dig. För det första, din glada kammare. — Nå, hvad svaras? Flickan stoppade munnen full med mat, så att inget svar kunde tränga sig ut. Modern tålle just ej några pauser och började derföre genast: Pappa säger alt, då von Tulten anmält sig så der särtroligt och förblommeradt assiglefullt, vi omöjligt kunna bete oss, som stocktiskar, utan måste tillbjuda honom att taga sig tak öfver hufvudet hos oss. Men här är ju endast ditt rum, min dotter, som kan komma i fråga till gästkammare. Din säng flytta vi ut, det förstås; ty Hämsel får köpa en betsad, som kan duga för postmästaren. Men din soffa och stolarna äro rätt eleganta, för dem behöfver man ej skämmas. . .