blerade rum — och trångt ntrymme i dem, hvar skola vi inqvartera sfremmande? Sen är det rensopadt i skafferiet, så att rättorna öfvergifvit sina tillhåll der för hungersnödens skull. Och den odrägliga bodbetjenten hos vår köpman har i dag svarat vår madam, då hon begärde för oss blott ett stackars skalpund socker, att kreditens tid voro förbi, men betalningens måste börja. — Ja, så stå sakerna, min bäste Hämsel; och vid öfvervägandet af allt detta — — Kan den omständigheten ej förändras, att v. Tuiten reser hit —, kunna vi icke heller uppföra oss sä utan både hufvud och hjerta, så samvetslöst emot vårt eget blod, vår alderdoms tröst, vår Felicia, att vi, när friaren klappar på, skulle krypa tillbaka in i vårt hus, liksom snäcvan i sitt, utan att bjuda honom stiga in och sälla till godo. Nej, om också hin onde sätter sig på tvären, så skall tullförvaltaren Hämsel dock vara en förbannad hederlig och öfverdrifven värd, både för vänskapens och flickans skull. Gumman skall: veta, att. plånboken lagt på hullet under qvartalets ingång; den står väl jemt ut med en hundra riksdalers afföring, ma de stryka med. s Det blir mycket penningar — suckade frun, som redan kände försmaken af allt det ängsliga ohehag, hvarmed hon skulle komma att slösa hort de mingfärgade sedlarna, med hvilka hon si gerna önskade befolka en liten sparläda. Ion utsträckte handen emellertid helt ovillkorligen, — Åas skall nog hushålla med dem, min goda gubbe. Ja, Annett, tag alla fem sinnena till råds,