En biljett med måölkhudet till landet. Hedersbror, välkommen snart med tåreduken för ögonen och danslusten i benena. Hvarföre just så der? Jo, det har allt sin riktighet och nödvändighet. — Du har läst vår Hjelte-Konungs svar till de deputerade af Stockholms Borgerskap. Nå, detsamma har äfven behjertats här, och hvem vet, om det icke bäst uppfattats i sin rörande, djupa betydelse just hos oss. Till exempel de högst-egna ord, hvarmed Hans Majestät allernådigst pyminer om — hvad Svenska folket, som har sina minnen så kära, visst aldrig heller kunnat förbise — att den 5:te nästkommande månad, denna sorgens dag för den Skandinaviska Halföns båda riken närmar sig. Och tillägget: Djupt kändes förlusten! dessa ords oomkullrunkeliga sanning har mäkligt gripit våra tillställare och oss alla. Ja, o ja, den tjugofemte årsdagen af en sådan förlust för säderna och samtiden, är en dag, utaf hvilken måste låta göra sig något stort, pompöst. Må Stockholm gifva sin fete? den 6te Febr., här skall den stora ståten uppenbara sig den 5te. Till en början är ännu endast kunnigt, att en lysande bal arrangeras med skål och folksången, men detta upptager aftonen och natten ; man har förut hela dagen för sig, hvilken säkert ej lemnas, obegagnad af fest-ifvern. Det ginge väl också, på heder och ära, icke an all på en sådan söndag bara helt simpelt gå i kyrkan och tacka Gud! Nej, någon parad-sorg i högre stil lär ej rimligtvis uteblifva; och det är för den skull jag här ofvan omnämner tåreduken. Nog kan det synas naturligt, att böjelsen för stor ståt icke endast slår ned på jubelhögtiden, utan, i våra bedröfliga tider, likaledes hugger tag i en riktigt bedröflig sorgfest, hvilken utomdess ligger oss, snart sagt tjugofyra timmar närmare. Nu skulle det dock aldrig vara tillräckligt att blott uppföra med processioner och kyrkoprål ett motstycke till sorgefesten i Paris efter Hertigen af Orleans död, ty han var på långt när ej Konung ännu, men Carl XIlI deremot —?! ack han steg verkligen upp på tronen, det är icke en gång. värdt att vidare tala derom, det är historiskt: alltså, ett motstycke skulle ej vara tillräckligt, derföre kommer dansmusiken och balen att utgöra ett effektfullt sinale, hvilket saknades i Paris. Här hos oss skola tårarna uti galla-sorgen på den trettonde Carls — om jag får säga så — silfversrånsälle bortbrännas af glöden på våra kinder, när vi i glädjerns slamma ett lefve! för Hans Majestät på dess politiska silfverbrollop. Och vår store beherrskare skall känna en rörande tillfredställelse både i sin sonliga tillgifvenhet och sin faderliga ömhet. Kom nu för all del, vägelaget tyckes, Gudi lof, visa tecken, äfven det, till en reaktion; och hvad himlen beträffar, så har den redan klarnat och kommer troligen, äfven han, att bele vårt undersåtliga högtids-nit. Alltid Åc.