Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1843, sida 2

vå, alt förekomma det proportionen emellan ecla fonden och sedelstocken, hvilken Rikets tänder ålagdt den att upprätthålla, icke öfverskrides; och den har nu valt, att inlösa on del af den senare, med räntebärande oblisationer, som säledes icke kunna genast användas till silfveruttagning, hvilket åter de sedar kunde göra, som på det förr öfliga sättet ut bedrilva silfverköpen, förskotisvis utlemnas ill exportörer m. fl. hvilka åtaga sig sillvereverancer. Åtgärden är visst ej oriktig — och fastän den ej kan i alla sina omständigheter bedömmas, innan detaljerna äro bekante, hvilka ännu hemlighällas al Styrelsen, synes det, som den just ej väsendtligen kunde öka svävigheten i penningrörelsen, heldst obligationetna lära utställas på mindre valörer och således torde komma att hufvudsakligen användas! till sådana kasse-medel, hvilka eljest till största delen utgöras af Beo och privatbankssedlar. Men nog synes det underligt, att ej Banco-styrelsen heldre söker, att medelst dylika obligationer direkte anskaffa silsver; ty det inses lätt, alt ändamålet, som är den omtalade proportionen, då vanns med mindre ränlenigifter for Banken och tillika då icke vållade någon den ringaste strypning i banco sedelstocken. . Rätta förhållandet med hela denna åtgärd blifver väl snart offentliggjord; och då torde den bäst kunna bedömmas. Hvarföre man nu följer den med mer ån vanlig uppmärksamhet, föranledes deraf att det tillika yppats ifrån vissa håll, en synbar benägenhet, att, på en gång fi de officiella uppgifterna ang. penningrörelsen i orterna så betänklige som möjligt, sedan man förut ej velat höra på det örat. Detta tros härleda sis från en plan, alt kunna ju förr dess heldre möta Rikets Ständer med en landsfaderlig ömhet för landets interessen och erbjudandet af medverkan till åtskilliga förändringar i skatteväsendet och Bank-rörelsen: ett deltagande som möjligen kunde fordra återtjensten af diverse älsklingsanslag. Utan att se planen aldeles så egenupttig, förtjenar den likväl all respekt. Man minnes nog hur ofta dylika beräkningar lyckats sorylila de goda ständerna, och ingenting nytt under Solen. Emellertid är det ej troligt att det nu går så lätt som fordom, att få allmänna uppmärksamheten dragen ifran nationens stora frågor, till dessa små sinanciella saskspelare konster, som våre fäder och förfäder redan sett uppföras och hvilkas sanna värde sönerna, undervisade af erfarenbeten, synas kunna tillräcklit uppskatta. Vore meningen åter verkligen, att vilja på allvar göra något: t. ex, att alskaffa till en början den inkränglade gamla hemmantals-räntan. att i motsvarande proportion lindra en del af städernas asgilter, och att bringa alla natural prestationer till bestämdhet och enkelhet, o. s. v. så vore visst en hvar skyldig att derföre tacka regeringen, och att medverka för det goda ändamålet. Men — inga halfmesarer — ingen skrymtan, utan då — allvar och öppet spel! Underrättelserna från Hamburg om en ung Svensk mans, H:r Woner, häktande, på misstankar att han skulle rest undan med gods eller penningar, tillhörande Fadrens till Creditorerna afträdda bo, har här våckt icke blott förvåning, utan äfven harm. Denna sjelstagna rättighet af den fria Rika stadens medborgare, att arrestera resande utlänningar på misstankar för fall, som stå under andra länders domsrätt, är så despotisk eller så penningaristokratisk, att den hvarken står i förening med folkrätt, eller med sjelfva de fria llansestädernas bonstitulioper. Man väntar derföre, att vår regering skall strängt yrka på satisfaction derför. Hade sådant t. ex. håndt en Engelsman, torde Elbmynningen ej länge varit oppen. Tidningarne i hufvudstaden börja nu att reserera kector Almqvists svar på de honom al Upsala konsistorium sorelagda frågor. De sortjena älven en allmän uppmärksamhet; och synnerligen den 7:de, rekommenderas till estertänkande. u