Article Image
la och unga, ynglingen på 20 är och mannen mot 50, mötas med geväret på axeln, för att visa, att de äro färdiga att försvara säderneslandet, samt för att, genom eget åskådande förvissa sig om, alt det ej fattas kraft och medel att skydda sjellständigheten. Menu då vi således tänka oss solkbeväpningen kraftigt utvecklad, genom de större och mindre kommunernas aktiva medverkan, och genom den täflan, som ej skall uteblika, så snart kommunerna anse folkbeväpningens utveckling för deras eget verk, så är det med den förutsättning, att all trånghjertad isoleringslust bannlyses: och då vi tro, att beväpningen eller beväringen, hur man vill kalla den, bör utvecklas i öfverensstämmelse med de särskilda kommunernas egenheter, så gäller detta naturligtvis blott så till vida, som dessa egenheter finna silt berättigande i hela det stora samfundet; ty alt folkbeväpningen bör vara, för att försvara hela landet, och ej blott den särskilda provinsen, derpå kan väl ingen tvifla. Visst skola minga påstå, att en sidan solkbeväpning endast är ett hjernspöke, en såpbublla, som brister vid hvarje beröring af den minstå siendtlliga slägt; andra skola beskylla oss att hafva pxelat borlskämma den rena solkbeväpningen med insmugslingen af en fast lönad det, somuteslutande uppoffrar sig för krisstjensten; men vi bedja, såväl de förra som de senare, att vända sis till den historiska erfarenheten. llär är ej stället att genomgå forntidens och änutidens militäriska organisationer, men vi vilja dock bedja dessa tviflare, som lägga så mycken vigt på den gamla staende härens dressering och tillerkänna utvecklingen af krigarens vilja så liten betydelse, att väl betänka, att det var med deras bästa medborgare, som forntidens stater kämpade segerrikt mot en ofantlig öfvermakt och vunno storhet och sjellständighet; att det är alldeles onekligi, att nutidens arn åer sramSkrida i deras utveckling på den nationella banan, med en hastighet, som ej later aagot tvifvel uppstå, att den tiden snart tillstundar, da det åter blir medborgaren, som får ätaga sig forsvarspligten för sitt exet land; och att detta medförer nödvändigheten, att inrätta krigsmakten helt annorlunda, än då vöärsvade losdrisvare utgjorde härens hutvudstyrka. Vi vilja be tvillarena att se till huru längt Preussen och Frankrike redan gått framåt, och med allvar öfvervässa, om de våga trösta sig med det päståendet, att målet nu är uppnåd: i dessa länder; si vilja upplordra dem att betrakta härarne i Nordamerika och Schweitz, Stater , som ingalunda höra till dem, som äro mest likailtiga för sin sjelfständighet, och som dock hafva så godt som inga stående troppar. Och dessa andra, som äro intagna för allt stort, som later uträtta sig genom solkbeväpningen; men likväl tro sig kunna lita på medborgarnes blotta kraftiga vilja, när faran hotar, dessa vilja vi påminna derom, att de, vid all annan verksamhet, ej försmå att begagna de materiella lijelpmedlen, som ett förständigt bruk af naturens alster gifver, och att det aldraminst går an att ringa akta de materiella vapen, hvarmed nutidens krig föras: att det år genom arbetets delning , som vår tid har uppnått de utomordentliga resultaterna, och att derför ej heller armeerne hkuuna bestå af homogena massor. Vi vilja påminna dem derom, att de, genom verksamma kommunalstyrelser, väl kunna göra många embetsmån öfverllödiga, men dock ingalunda undvara, särdeles de högre och med särskikla kunskaper bevålvade embetsmånnen; och att de derför i hären, så väl som i alla statsinstitutioner, miste hafva sådana män. Också dessa andras uppmärksamhet skulle vi vilja hänvända på de förut omtalte staterna, och de skola då finna, att Nordamerika har starka, fast lönade årtilleri-och Insenicur-korpser, så väl som en högre undervisninsanstalf. att samma förhallande eger rum i Schweitz, med flera stater, der national-bevärinzen är mer eller mindre utvecklad. Samma principer följas äfven i den ofta al oss anförda fortjenstsulla skriften om Svenska armåens oreanisation, af numera Landshöfdingen i Christianslads Jän G. v. Rosen.

28 januari 1843, sida 2

Thumbnail