Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1843, sida 1

Ex DANNDLYÖ). AF s. HENRY BERTHOUD. — Ni har flytt mig? hviskade prinsen till miss Clara, Ni bar flytt mig, mig, som icke kunde lefva utan er äsyn! Miss Fitz-Herbert försökte att beväpna sig med styrka för att svara, men hennes af tårar nåstan qväfda stämma, hennes blekhet och den: convulsva darrningen af hennes händer upptäckte tillräckligt hennes brist på all styrka. — för mig, Milord, ljod heunes star, hör mig milord! haf medlidande med en stackars flicka, som vanäran skulle döda . . . och som, kanhända, skulle lata vanäran drabba sig. Jag gör er denna bekänncise för att sätta mig under skydd uf eder heder. Ga, milord, lemna mig och låt en olycklig flicka försöka ur sitt minne utplåna hågkomster, som kanhända skola följa henne ack! hela lifvet igenom. — Min fru, sade prinsen, ulan att med sitt svar vända sig direct till miss Clara, ni hyser en öm kärlek för eder niece, och ni skulle samlycka, är det icke sant, att för hennes lycka göra en stor uppoffring? Vill ni lemna England med henne? så snart vi tre satt vär fot på conrinenten, skall den presterliga välsignelsen förena miss Clara Fitz-Herbert med Georges af Vales. Det lofvar jag på adelsmanna tro och ära. — -Kronprinser! utropade den gamla damen med förskräckelse. Miss Fitz-Herbert tvekade, å ena sidan bänförelsen af lyckan, å andra fruktan för förtviflan. Se föregående Nummer.