nings-väsende ) dersore blir nödvändigt för denna fasta del af hären. Men blir det således, vid den äldre armåens öfvergång till folkbeväpning, alltid en ej ringa del öfver, byars verksamhet under freden hufvudsakligen syftar på ett kommande krig, så bör man dock ej frukta, att denna del isolerar sig från folket, sisom en urartad virfvad trupp, eller hänsjnnker i en illusorisk verksamhet, som: blott bar till mål en tom bild af ett kommande tillstånd. Mot den förra olågenheten garanterar den fasta mititärafdelningens ringa storhet, dess högre adling och dess omedelbara verksamhet för öoch beröring med den stora massan; mot den senare dess ingenting mindre än illusoriska förrättningar vid tillvägabringandet af de mångfalldiga krigsförnå denhelerna och dessa förrättningars nära förening med en rent fredlig verksamhet. Då denna del af den väpnade makten nämligen i egentligaste mening är statens embetsmån, så följer det af sig sjelf, alt staten drager all nytta af dessa sina embetsman, som de efter deras utbildning kunna åstadkomma, och under det bör anses för förkastligt att under namn af forsvarsskyldighet pålägga medborgaren ett slags na tural-stafveri, genom alt lata honom utföra arbeten, som ej tillkomma bonom, då han är hatlad till att bruka vapen, så är det fullkomligt i sin ordning, att särskilda korpser alägeas fredliga sysselsättningar, som stå i harmoni med deras militära verksamhet. Ingeniörkorpsen bör derför åläggas att besörja Jandets vägoch broväsende, generalstaben att upptaga fullständiga kartor öfver landet och att bearbeta en del af dess statistik; och det bör gilvas en artilleriafdelning, som isynnerhet bör verka för bildningen af landets handtverkare; likasom armåeens högre undervisninasanstalt bör representera den högre realundervisningen, paralelli med universilelens klassiska bildning. Proportionsvis kunna de speciella korpserne blott sysselsätta sig med undervisningen af ett ringa antal af försvarsskyldige. Artilleriet kan mottaga de flesta, i det, så väl en del af officerarne, som underossicerarne, som ej har att göra med anskaffandet af materialierna, utan blott med styckenas beijenande, likasom största delen af manskapet kunna tillhöra den nationella massan af hären. En vida större delal denna massa inträder i kavalleriet och insanteriet. Men skall undervisningen i dessa vapen blifva grundlig, så kan man knappt undvara en del fasta lärare, som anse denna undervisning för deras egentliga kall. Fasta kavallerioch insanteri-skolor kunna endast gifva dessa trupper den hållning och öfverensstämmande utveckling, som äfven vid em folkbeväpning är nödvändig. Också vid dessa vapen böra derföre, om äfven ett blott ringa antal af officerare och underofficerare blifva fast engagerade och lönade. indtligen böra de serskilda truppafdelningarne, som, utom under ölningsliderna, besinnas upplöste bland folket hafva serskilda besalhafvare, som iakttaga deras bästa, åtminstone i mate rielt hänseende, och förbereda deras sammans träden samt derföre ega rättighet till godtgörelse af staten.