ej långt derifrån, den var blott ett återsken f den stora krigarens lysande bedrifter, som ju tillhörde Svenska Nationen. — Svenska Naionens grundkrafter voro helt och hållet utömda. Man hoppades dock, man lifvades, man rbetade åter. Åkerbrukaren, Bergsmannen och dorgaren gladde sig at en säker garanti för ättigheten att sig sjelf beskatta; Vetenskapsnannen, den Civila, Presterliga och iilitaira mbetsmannen ät en säker garanti för råttigveten att blifva befordrad och belönad efter kicklighet, arbetsamhet och sörtjenster, samt sela Nationen åt garantin för rättighelen att a sådane duglige Embetsmän, som kunde vera till nytta för samiid och elterverld. Man notsåg sälunda med glädje en lyckligare sramid. Men huru har denna lyckliga framtid utvecklat sig? Hvilket förhållande är väl emellan Svenska Folkets beskattning och dess grundkraft ? På hvilket sätt har detta folk blifvit tvunget att begagna sin rättighet? Har man väl i verkligheten höjt de Civila institutionerna öfver de militaira? Har detta fattiga folks förhoppningar blifvit uppfylda? Har detta folks garanterade rättighet, att få begagna sina Embetsmän efter skicklighet och icke efter börd, blifvit hällen i helgd? Har man fortgålt på den väg det förslutna seclets blodiga lärdomar utstakat? Har man afskaffat Adelsmilitair och Gunstlingssystemet ??? — — — Frågor, hvilkaicke directe med nägra få ord kunna besvaras. Dock kring denna mörka tafia, hvaruti de innefattas skola vi tända ljus, nog mäktiga att utom sragorna äfven kasta en och annan stråle på svaren. Sveriges Rikes Calender för Skottaret 4840 är det första medel vi härtill vilja begagna. Med blicken vänd på det förhållande, att då vid Rikets 2:ne Universiteter de Studerandes (eller de, som aflägga theoretiska prof på skicklighet och för hvilka såsom skicklige Embetsmän i en framtid Tolket eger någon slags ga— rantie) antal årligen utgöres af circa 41000 — 1200, och den adliga delen deraf belöper sig på sin höjd till 30—60 eller 5 å 6 procent, vilja vi betrakta det märkvärdiga förbatlande, som uppkommer, och som finnes nogare utredt i Sveriges Rikes Calender, emellan procenten af Adliga och icke Adliga innehafvare af Rikets högre värdigheter, embeten, decoralioner och belöningar. Vi göra till den ändan här ett utdrag af Sveriges Rikes Calender för Skottåret 4840; dervid man bör erinra sig t:mo huru få de äro som blifvit adlade sedan är 4809; 2:do huru folket just genom afskafsandet af adelskapets ärftlighet i aslägsnare leder yttrade den princip, att kommande regenter endast borde belöna själens, snillets och skicklighetens Adel, och att således Rikets duglige Embetsmån hädanefter skulle bilda Svenska folkets Hederseller om man så vill ÅdelsStånd. (Forts.)