hannfärdishet. Samma bref med åtföljande räknaturligtvis genast skett, om jag ens misstänkt , JT gan arne uppsingo till 28,000 R:dr och skulRed. har blifvit anmodad, ati i tidningen inaga en af Herr Lagman O. Th. Osvehufvud i tockholms tidningarne införd uppsatts, hvilken begäran vi anse oss skyldige esterkomma. Herr agmannens skrift, med uteslutande af en till saen icke hörande ingress, lyder som följer: Uti April eller Maj månader år 4820, derunler jag, såsom då varande extra Notarie i Göha Hofrätt, vistades i Jönköping, afreste min sader Öfverstelöjtnanten Bo Oxehufvud från sin egendom Kjölingshalla i Elfsborgs län, under ippaift, att för borgens anskaffande å ett tilltänkt län besöka en gammal krigskamrat i Halland, (namnet kan nu vara likgiltigt), och derfrån underrättade han min moder, att han skulle begilva sig till Köpenhamn, för att fa betad in äldre sjukdomsåkomma Nägra veckor sedare fick jag i Jönköping bref från Köpenhamn ned underrättelse om min faders död, och att alla hans melhasda saker blifvit öfversända på Götheborg. Brelvet fanns undertecknadt af en ig kallande prestman Jedwersen, och innehöll å fullständiga detaljer vid didsfallet, att hos nig icke kunde uppsta rinsaste tvifvel om dess ningar, uppvisades för mångfaldiza personer och leribland äfven för Hr baron Fögerschjölds då efvande foder: och jag hörde den tider icke nåson ilrågasätta dödsfallets verklighet, så att jag leraf kunde få anledning till rubbning i min öfvertygelse. Alla mina syskon voro då omynlige och min numera aflidne moder, jemte jag, voro saledes de enda, som kunde och som det illkom att taga befattning med hoet. Vi voro då så okunnige om husets skuldsatta ställning, att vi icke genast föranstaltade om houppteckning och urarsva ansökning, hvilket att min fader för sitt skuldsatta tillstånd aflägsnat sis. Efter utverkadt boupptecknings-anstånd, ch sedan flera okände skulder sig yppat, sammankallade jag enskildt uti påföljde Oktober måad husets många borgenärer, dervid det då visade sig, att ehuru, enligt bouppteckning, tillerne till 24,100 Rdr, kunde med då varande låga viser i allmänhet boets tillgångar troligen icke: komma att förslå till gäldens betalande, hvarföre min moder och jag besloso, hvad äfven borgenårerna då för tillfället sjelfve insågo nödvändigt, att medelst urarsva ansökning, försätta boet i konkurstillstand, och hvilket skedde den 30 erpå följde November. Vid sammanträde med borgenärerne i April månad 4821, utsågo de till gode män Hr Landshösdingen m. m. C. U. Nerman och Hr Häradshöfdingen J. Sundler. Den örstnämnde eller Nerman , som visserligen flera är varit min informator och med hvilken den i tidningarna under flera års lopp omskrifna slägtskap först uppkommit 4850, derigenom alt jag blef gift med hans hustrus syster, egde jemte: sina bröder 2,259 hdr b:ko fordran i boet, emot sista inteckning i boets sastighet. Orimligheten leraf, att han vid sådant förhållande skulle gifvit min fader råd att bortresa och föregifva sig vara död, ligger alltför uppenbar för den som vill se, helst då Tit. Nermans fordran var så litet försäkrad att knappast 23 utgick, och Tit. Nerman skulle siledes med vett och vilja hafva skadat sig sjelf, utan att jag eller troligen någon annan kan inse någon på minsta sätt förefunnen skälig anledning till förmåns vinnande för honom, mig eller syskon genom min faders aflägsnande. Vid den sedermera i Oktober månad 1821 inträffade inställelsedag uti urarfyamålet, utsägo, eller som protokollet sifver vid handen, ålade borgenärerne mig, som äfvenledes bevakat serskild fordran i boet, att jemte Tit. Nerman blifva Syssloman, och ungefärligen vid samma tid fick jag underrättelsen derom, att det ryktesvis berättades, att min fader lefde och blifvit i preussiska Pommern igenkänd. Att sådant sedermera bekräftat sig, uppger Tit. Fegerschjöld i sin stämning, sig hafva genom afhörde vitinen ådagalagdt, och om således förhållandet antages hafva varit sådant så har likväl derigenom någon förlust icke tillskyndats borgeuärerne, etler sådant rimligen bör kunna komma mig till last, lika litet, som derest jag, med extra Notarie inkomster, kunnat lemna den olycklige något understöd, på samma tid, som jag höll min yngsta broder i pension, och icke fick lemna min moder och tvenne systrar utan vård och biträde. — Jag kan icke förmoda, att någon annan ån Tit. Fesgerschjöld kan fordra att jag, vid så satta omständigheter, skulle på motsatt sätt mig sorkallit, eller att någon annan än Fegerschjöld kan anse rimligt, att jag skulle ankifvit min fader till behandling, såsom förrymd gäldenär. Vid sammanträde med borgenärerne i Augusti månad 4830, afsade Hr Landshöfdinsen m. m. Nerman och jag oss sysslomanskapet, och Tit. Fegersehjöld blef dertill vald. GeA AK 2 PP 4