Rikets senast församlade Stånder anmälde, bland annat, i underdänighet, alt hos dem blifvit framsläldt, hurusom, på grund af hvad Instruhtionen angående värden och förvaltninzen al kyrkornas fasiizbeter, medel och öfriga tillhörisheter uti Malmöhus, Christianstads, Blekinge, Hallands samt Götheborgs och Bohus Län at den 42 April 4813 i 7:de punkten stadgar i afseende å kyrkornas behallna tionde-spannmel för de fall, då hemmans-innehafvare icke lidit missvext och i följe deraf ej behöfsa densamma, hvarvid någon lösningsrött ej ägde sun, berörde tionde under senare aren skall blivit sarsald å auktion i mindre partier, hvarisenoam tionde-gifvarne betungas med skyldigheten att transportera den sålunda tarsAda s den ända till sex mil från deras hemvist, jemte det at icke sällan inträffade, att spennmålen vid framkomsten kasseras, och således uppkomme tvister, hvilka oftast medförde en för tionde-ilvarne kostsam rättegeng; frin hvilka olägeheter tionde-gifvarne desto heldre borde befrias, som de sjellve, jemte öfrige sörsamlinasboar, äro förpligtade alt bygga och underhölla sina kyrkor, ehuru ifrågavarande tionde i första rummet skulle dertill användas. Med anledning häraf anhöllo Rikets Stånder underdapigst, det Kongl. Maj:t måtte väckas, med å dring af berörde 7:de punkt uti osyannämd Irak rautttgmtt åFt irgturtertt-t, Ott afseende på åörstiden, lösa kyrkornas behållna tiondespannmål efter markegång, med sådan sorsellen. som omförmäles i 2. 4 af Kongl. Ferordningen den 42 Juli 1805, eller 16 sk. för hvarje tunna Råg och Korn, samt 12 sh, för en tunna Hafre, j Efter vederbörandes hörande har kon-I. Maj:t, jemte bifall till Rikets Ständers underdanica anhallan i Nåder förordnat, att, med ändring af sladgandet i 7:de punkten uti instruktionen den 12 April 4815, så vida det röret Skåne, Kyrkornas derstådes behållna tiondespannmål må härefter af vederbörande tiondeulfvare, utan alscende på årsvextens beskaltenhet, sa lösas. efter gällande markegäng med tillåeg af den i Författningarne bestämda sorsel-lön; åliggande det tionde-gifvarne alt, nåt de af denna räuighet icke vilja sis beaagna, utan tionde-spannmålen in natura leverera, sdant hos vederbörande vid Thome-dag hvarje ar fillkönnagifva. (SN. OT)