Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1843, sida 3

ben misstänkte hann ej frambringa eu ord, innan Mehemed aftryckte pistolen, som var riktad på Alis bröst. Kulan slog i väggen tält bredvid sa; i hvilken denne stod qvar. ovillhorlig t höjde kan sin beväpnade högra arm, alt värna sig; men Mehemed sig i denna rörelse endast en hotande åtbärd Vitande tillbaka ett steg, grep Paschan hastiet omkring guldsåstet på sin slipade dolk, ryckte den ur hältet och ropte: . UMenemed faller ej för någon annans hand, utan för sin egen! — dermed borrade han det blanka stålet in i silt bräst och nedsjönk i sitt blod, utan att mera gifva ett ljud ifrån sig. Pestörtning hindrade Ali i första ögonblicket alt springa fram och söka hindra gerningen: när han utdreg dolken ur bröstet på den an na, var dess öga redan bruatet-. Under tiden hade de upproriska ptundiarne blifvit angripna, säkmningens buller trängde upp ifrån garden. Murad sjelf, öfvad i krigiskelekar, lemnade straxt stridsplatsen och uppsökte Paschan. bå han insteg i rummet, fick han se dennes blodiga lik och Ali, knäböjande, bredvid detsamma. Ali! — utropade han — , Ali, denna gerning hörde icke med till värt eftallvi uppgjorde vår beräkning ossemellan — sade Ali, resande sig, — vi glömde att intaga en tredje man i vär rådplagniag. Han kände ej våra planer och mieskande mig; han nedstötte sig sjelf, för att frälsa sig ur rebellernas händer. Murad gick fram, ställde sig titt framför!