Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1843, sida 3

reste stegar, för att klältra upp på taket, aftäc ka det och komma in på sådant sätt. Bullret bultandet, skrikandet var döfvande. Ett och anna skott aflossades äfven. Och oförväntadt snart gåsv jerndörrarne vika för våldet, brakande sprung de upp. Nu drog hela massan till ingangen hvarest en förfärlig trängsel uppstod. Det hög ljudda bullret afstannade; endast ett doft mum lande hördes. Men inne i hvalfven började de lustigt skramla och klinga, giriga plundrare rör de i guld och silfverhågarne. Vapnen sinzo lig gas ur händerna, sabeln stickas i skidan och pi stolen i bältet; krigarne hade nu nog att gör: med syllandet af skinnpunsar och dukar, hvilka emotlogo så mycket af det glänsande myntet som de förmådde inrymma med fara att spricka Och armarne lastades öfver höfvan med det tun ga guldet. Ali bade stannat på gården och väntade oro. ligt, att Murad skulle uppträda, begagna minulen, och göra det lofvade ansallet. Detgynnande ögonblieket skulle snart vara försummadt Dock Murad hördes icke utaf. Deremot skött det med länga mellanstunder ifrån ett gent emo: liggande fönster i andra våningen af slottet. Al bade hört kulorna hvina tätt förbi sitt hufvud. Han förmodade att de trogna församlat sig der. men icke vagade sig fram, kanske utaf missförstånd; han beslöt att ila dit och påskynda an. fallet. — Salarne funnos tomma, men i de rummet, ur hvilket skotten kommo, vistades Mehemed Pascha sjelf. Han stod vid det öppns fönstret, en jagtbössa låg bredvid honom, i handen höll ban en pstol. Då Ali inträdde dundrade Paschan emot honem; Förrädare!