Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1843, sida 2

puehmed Pascha kallar sig!— hnamlorde den ene. Murad, du måste visa dig för trupperna och gifva dem ett löfte! — ropte den andre. ben tilltalade frågade lugnt: Hvad vill Paschan mig? Dbu skall låta tukta de upproriska trupperna, itiva!l villja trupperna! Den återstående solden — svarade deras asskickade — och ditt loste, att den utbetalas ur Paschans syllda kettkammare ännu söre qvällen; annars plundra de staden och slottet. Jag skall kommal — En vink asskedade båda buden. Ali ville äfven skynda ut; han qvarhölls af Murad: Stanna! Lat mig tänka först, sedan skall du handla, broder Åli, Är bärdid mycket att belänka? — invände Ali, — du gör och gilver ditt löfte åt de upproriske trupperna, dermed är saken slut. Första akten af sorgespelet; i morgon börjar denandra, då taga de mitt hufvud, ty Mebmed Pascha håller på sina penningar. Vej, jag kan intet lofva. Nå, så låt dem plundra skattkammaren ! I sanning, du säger ett raskt ord. Och under det de hålla på med plundringen öfverfalla vi dem med de svarta slafvarnes trecna sharor. Segern blir vår. Gå, AN; för rebellerna till skattkammaren, låt dem dela sig och sordjupå sig i hvalfven. Jag skall passa på det rätta ögonblicket; och sedan rättfärdiga dig för Paschan.? — Ali gick beslutsam, kom till de upproriske. Med ett vildt hurrah! emottogs han, vapenklang blandade sig i cskriket, hlottade sabla