Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1843, sida 2

gare, hembringar ej något vildt. Du stall lock åtfölja mix en gång, och — hviskande illades — du skall återse henne Ali sneglade förnöjd på sin ring och sjorde ej mera några frågor i det ämnet. Buteljerna framtogos under pausen, som uppstod; det halldes åter långsamt, liksom med försmak, i elasen; dessa höjdes emot dagen och fördes leda en raskt tlil läpparna. berester upptog Ali igen samtalet, dock vidrörande en annan sträng: Min vän och evnnare, bästa Murad, du sitter i 2unstens sköte hos Paschan, liksom dibarnet i ammans; huru förklara, att din äregirighet sväller, att ej några höga embeten dig anförtros, såsom ynnesbethevis lör, hror Ali, ynglingens vishet är äregirigbet; mannens år tdmjukbet, sörnöjsamhet. Dock skall visheten gagna menniskoslägtet. Som en rådande vån. En sådan är jag för Paschan. En sidan är det, som Paschan aldrig be öfver srukta. Men Du är liksom bunden, kan ej verka på egen hand. Jag känner mig vara för mycket verldsborgare, för alt utgifva mig för en äkta furk. På en offentlig plats mäste jaz reformera, hvartill jag åler ej är nog proselytmakare. Ali svarade endast: Allah är stor! Hastigt på hvarandra följande skott hördes smälla. Vännerne sprungo upp, undanstucko buteljerna och glasen, lade handen på sabeln och gingo att se efter, hvad som var på färde. Två bud sökte Varedbegge inträdde på en gång till honom.