Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1843, sida 1

— —— — — —— — hesallningen syntes bvarken svar, eller oangehåm alt efterkomma, han bugade sig ånyo, afade turbanen och började att skyndsamt aftaga den uppryckta tröjon. fiarvid underlät han dock icke att kasta förstulna blickar på sitt skona sällskap; och det förundrade banam, att hon icke ännu gjorde min af att bortkesta, åtminstone den, hela gestalten båljande slöjan. Men Miri vek tillbaka och ropte, bolande med peksingret: AH, Sli! Du får lemna mix och ej inträda förr, än min handklappnina gimit Dig ett tecken; då skall du hemla mina kläder och, klädd i dem, återkomma alt aflemna dina. 62, var en —, — hon hade så nåra sagt man, men hon ändrade sig och fullföljde — — lydig slal! — Ali kom ibog sin vån OSmeS yttrande, att ivekan fordrade stränst iakttagande af sådana vilkor, som hon uppställt; oc h han började att se i Miri mera den ofierlängiade gudinnan, ån en fortjusande qvinna; han lydde benne, ban gick, och stannade icke i ingingen, utan trädde riktigt ut i alleen; ban uppsökte ej i berceauens blomsterväggar någon öppning, utan ställde sig att beskåda himmelens azurförg genomm trädens srenar; och väntade tåligt på signalen. ben dröjde länge; kanske att Miri tvekat ev stund att klädautaf sig, i ovisshet, om hon kunde lit på Ali. Dock slutligen — lyss Ali! — det klap pade. IYnglingen liksom förlorade med ens all tålamod. bradskande skyndade. han in i berceaun Hans blickar, ännu snabbare än bans fötter, fiö go omkring i det, uppifran belssste blemster rummet, Nara vid ingången låg denuie guinliga drägten, i hvilken han A