Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1843, sida 1

————— ——— —?-n —-s — — slöjan fattades dock. LÅnast bort stod fickan i en lutande ställning, betäckt af den limga, hvita slöjan, liknande en syn ur andeverlden, en otydlig hamn, och med all sträfhet; som hon kunde ligga i sin röst, rapte hon: Skynda! — Då fattade All de prydliga kläderna och hastade ut. När han eter några ögonblick åter linfann sig, den högväxte, bredaxtade ynglingen. i den granna; men för trånga och för korta qrinliga behladnaden, hördes asbrutna, löjlige ljud af ett med möda undertryckt skratt, hvari flickan velat utbrista vid Alis anblick. Hon kunde också icke i sin skrattlust frambringa ett allI varsamt ord, för att åter utvisa den unga karled, hvilken, sedan han nedlagi sina simpla bläsder på en gråsdiran, alltjemt stannade qvarMiri fick alltså strö cha fram sin runda, mjellhvita sarm och vinka till honom att än en gån aslägena sig. Och denna gången drog han sig langIsammare tillbaka, det var som om ögonen ej kunde ryckas ifrån den sköna, vinkande armen. I Ioalleen, der han äter asbidade ett nytt tecken, öfverra askade honom den vackra kamraten dermed, att hon, omärkligt smygande fram, plötssligt kastade slöjan öfver hans bufvud. Se, så blir kostumen sullåndad, — utropaide hon. — urra nu omkring i nadgrderne, min manliga 8 ch hindrar dig inget galant. ålver skymningen hos Murad, I I iör dig, när Du framvisar denna ri ifeån dot raka mjuka engret drog hon en forvdlig uldring; räckande den till honom, yttrasde hen: