ÄÄEEEEHE (Insändt). Huru den lägre Kronobetjeningen inom Lahne Häradsrätt af Bohus Län behandlar polissaker, kan inhemtas af söljande händelse, som tilldragit sig i sistl. Oktober månad: En sredsam och stilla bonde från Skredsviks Socken, vid namn Anders Nilsson i Skogen och dess 17:årige son, stadde på hemresan från Uddevalla, blefvo en afton omkring kl. 7, utan minsta anledning å deras sida, först vid Herrestads Gästgifvaregård och sedan vid det närbelägna hemmanet Torp, öfversallne med hugg och slag af 5:ne personer, af hvilka de 2:ne akte och den 5:dje gick bredvid kärran. Anders Nilsson blef på grymmaste misshandlad genom slerfalldige knisstyng i ansigtet och slag i öfrigt, dessa sednare tillfogade genom en piska, hvars skaft vid handtagets ända utgjordes af ett åttakantigt metallstycke. Af denna misshandling lider Anders Nilsson betydligt ännu, synnerligast, hvad det angår den ene armen, som troligtvis för Nilssons återstående lisstid icke kan begagnas till arbete och dessutom är anders Nilsson lytt i ansigtet efter knishuggen. — Anders Nilsson, som är en stark karl, men saktmodig till sinnet, försvarade sig i början af uppträdet medelst en i hast erhållen gärdesgärdsstör, men sedan han på de ansallandes uppmaning till försonlighet, nedlagt stören, begynte de genast förrädiskt att hugga knilven i honom, och derefter tillfoga honom slag, med piskan , hvilken omskiftades dem emellan, då den ene bosven tröttnade att slå. Härunder rånades från Anders Nilsson de af honom i staden upphandlade varor. Medan detta blodiga uppträde försiggick, passerade en, äfvenledes från Uddevalla kommande, Soldat, vid namn Gull, hvilken genast af samme bofvar anfölls med hugg och slag; deraf han sanslös neddignade i ett dike, hvarifrån ban af tvenne förbisarande bonder blef upptagen och inpuren till Johannes Jonsson i Torp. Cull frånröfvades de saker han i staden upphandlat jemte fem R:dr i penningar. Vid samma tillfälle antastades ytterligare en honde, hemma i Forss Socken, som genom flyckten räddade sig sjelf undan dessa blodtörstige stråtröfvare, men lärer ur sitt på vägen qvarlemnade äkdon mistat ätskillige saker. De personer, som föröfvade dessa grofva våldsamheter, voro, efter hvad de förfördelade uppgifvit, följande: för stöld straffade hemmansågaren Olof hristiansson i Utby, August Fagerberg derstädes och drängen Mårten Pettersson i Öfverby. — Dessa för allmänna säkerheten vådliga personer gå ännu på fri fot, utan att något åtal emot dem ens blifvit väckt, ehuru åsyra vittnen vid ifrågavarande tillfälle icke låra saknas till bofvarnes fällande. — Man förvånas mycket öfver orsaken till kronobetjeningens uraktlåtenhet, att beifra brottet. Önskligt vore emellertid, att höga vederbörande fästade uppmärksamhet härvid, så att kraftiga åtgärder vidtogos till bofvarues häktande och befordrande till välförtjent straff, dem sjelfvom till näpst och androm till varnagel.