AAA FF—— StockholmsMemoir. D. 3 Jan. I Tisdags afton hände något för Stockholm ovanligt: våra begge Theatrar voro fyllda med folk, — alla Spektskelbiljetter i Stockholm utsålda. Till Kongl. Theatern lockades man af Fru Hjortsberg med en ny pjes, Lifvets Skola; till Nya Thedlern af Rochus Pumpernickel under ny komikus, Hr Stjernström. — Iifvets skola, som denna afton för första gången uppsordes, till receu för Fru Hjortsberg, är ett Skådespel, hvari handlingen är byggd på en saga, och i sanning också förekommer särdeles sacolik. En spansk Prinsessa, Donna Isaura, som af stolthet och nyck afslagit alla de friare, som i mängd infunnit sig, blir slutligen särdeles hardt och onaturligt straffad ock botad för sin stolthet, i det hon för ett uppdiktadt brott fängslas på sin faders befallning; men räddad ur det torn, der hon blifvit insatt, blir hon genom en ny dist tvungen till ett giftermål med den senaste Friarn, Fursten Don Ramiro, som också begisvit sig ut på ströståg, förklädd till en Kunglig guldsmed. Slutligen förklaras allt för en list — i fem Akter! — i hvilka båda hafva varit delaktiga; och hon förblir gift med Ramiro, som förut några gånger infunnit sig hos henne såsom Konung, men då blifvit tillbakastött, i följd af den trogna kärlek, bon hyser för sin man, den förmente guldsmeden. Utom att de oerhördt hårda pröfningar, som här oupphörligt hopas på en qvinna, fattigdom vanära och lidanden af alla slag, måste förefalla äskådaren, något vidriga — kunde man äfven anmärka, att stycket, i dramatiskt hänseende, lider af det fel, att tlera karakterer, hvaribland Ramiros, ej äro väl hållna, och händelserna ofta nog lösligt motiverade. Emellertid, då allt är här beräknadt på effektscener, beror styckets lycka på spelet, hvari här Skädespelaren i Don Ramiros roll och Skådespelerskan i Donna lsaura ha tillfälle att excellera. Hr Dahlqvist och Fru Hjortsberg firade ock här hvar sin triumf; och den senare framropades efter styckets slut, då Publiken med stormande bisallsyttringar uttryckte sin förtjusning öfver hennes utmärkta spel i denna roll, på hvilken hon tyckes ha användt lika mycket studium, som hon deri inlägger sann naturlighet. — Derefter gass Bildhuggarn eller Den sällsynta Hustrun, i hvilken Komedi Publiken med slådje återsåg sin ålskling L. Hjortsberg, som äfven denna alton på ett mästerligt och muntrande sätt utförde den supige Winbergs roll. Han inropades efter spektaklets sint, och instållde sig äfven, ännn ragglande, på scenen, förande vid handen sin sondotter, Recettagerakan, som äfven i denna pjes med älskvärdhet och behag utfört Fru Hedermans roll. Rockus Pumpernickel, den för StockholmPubliken välkända tyska farsen från Djurgårds Theaterns gamla tider utföres ganska lyckligt på Nya Theatern: Hr Stjernström (Rochus), som här för första gången uppträdt i en burlesk roll, bar skördat mycket bifall, och förtjenar det oekså för den fina komik, hvarmed han återzer den tyske Landtjunkarns karakter; i tredje Akten uppträder han förklädd till fruntimmer, och har här gjort effekt genom det behagliga yttre, hvarmed han presenterar sig. ; Något annat skönt att skåda är det Kalotheama, som Dekorationsmålarn vid Kongl. Theatern, Hr Muller uppställt för Stockholms Publiken. Man får här se trenne vyer: 4:o En utsigt af Madrid, der man bland de talrika husen och tornen, i bakgrunden skådar det herrliga, praktfulla Slottet; 2:o En Korsgård i ett kloster, en Vinterscen, hvars effekt ännu mer höjes derigenom, att man här få se rörliga sigurer neml. Nunnor, som begifva sig till messan under det man hör klockornas ringning och orgelns toner; 3:0 Golfven vid Baja, en skön italiensk vy: i fonden ser man Vesuven under elt utbrott, hvars eld sprider ett rödt sken öfver hafvet, der man ser seglare och fiskarbåtar i rörelse. Man ser dessa prospekter med mycket nöje, och måste dervid beundra det djupa studium, som Artisten onekligen derpå nedlagt. — Under Julhelgen bar, som vanligt, lesvats och kalasats friskt; och under detta ruckel har Konseljen blifvit full. —h—