Diogenes sökte ej allenast menniskor med en lykta ; utan för den händelse, att han skulle finna dem, bar han äfven med sig en — knölpåk! — Fruntimmerna veta ej att värdera en klok man, förr än de gift sig med en — dumm. Man erkänner aldrig, att ett fruntimuer är vackert eller att en qvickhet är lyckad , om ej flera äro i sällskap. I allmänhet äro fruntimmerna helt andra tarlar ön karlarne, och karlarna helt andra qvinior än qvinnorna! IIvarje qvinna är en bok: om än aldrig så vacker och aldrig så bra, finner man dock alltid vid slutet — några tryckfel. — — Penningar och Kredit — tyå rara saker! Penningar behöfver man mest, när man inte har dem, och Kredit bar man mest, när man inte behöfver den. En af de lumpnaste fraser, som menniskorna begagna, är: Han förtjenar intet medlidande! Medlidande och förtjena! Medlidande skall man skänka plott dagspenning kan förtjenas. För att lära känna menniskor, måste man umgås med dem, för att älska dem, måste man göra dem godt, men för att kunna värdera dem, maste man — undvika dem. Man bedömer menniskan lättsinnigare än ett theaterstycke: här afvaktar man åtminstone slutet, innan man fäller sitt omdöme, men så ej med en menniska. Det är en stor lycka, att lögnen ännu ej helt och hållet dött ut; eljest visste verlden ej mer, hvad sanning är. Ilvarsor faller håret förr af hos karlarne än hos fruntimmer? — Emedan de oftare måste maste risva sig i hufvudet Det aifves vissa menniskor, som hata alla snillrika och utmärkta personer; de äro liksom gamen; ban anfaller först då med raseri sitt ros, när det höjt sig och flyger för högt. Dumheten är en solidare egenskap än klokheten: snillet lider af alderdoms svaghet, men en dum karl förkofrar sig allumer i dumhet. Fruntimmerna äro som Caffet: om dagen förorsaka de hulvudverk och pa afton echauffera de! RANN S RNA RASEN —