Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1843, sida 3

vänstra sidan, så tyder det på en son. År slutligen pulsen på båda sidor om den samma, så föder hon tvillingar. Det är således ej underligt, att china är så solkrikt, ty sålunda födas ju alltjemt tvillingar. Denna ignorans är visserligen att beklaga; men om vi ock med ett föraktligt leende betrakta de cbinesiske pulskännarnes klaverspelning, ha vi dock ej något skäl att anse oss i detta afseende så högt öfver dem. äfven en europeisk, på sin tid berömd Lifmedikus har ju lemnat oss en Pulsmusik. (Nouvelle methode facile et curieuse pour connoitre le pouls par les notes de la musique, par Mr. Marquet, Medicin de S. Alt. Roy. le Duc de Lorraine), i hvilket verk ett serskildt tempo för hvaje pulsslag angifves. — Namnkunniga S:t Simonisters öden. — Medan man nu för tiden knappt någon gång nämner S:t Simons sära, finnas dock ännu de mera bekanta bland dess anhängare vid lif; och lefva i åtskilliga, till en del ganska betydande, mot derasförra tendens helt och hållet stridande slerer. En Pariser-Korrespondent i Åugsburger All gemeine J7eitung lemnar häröfver följande ej ointeressanta notiser: Lambert har begilvit sig till Egypten och bar der blifvit Lambert-Bei: Duveyrier författar Vaudeviller; Michel Chevalier skrifver uppsattser i National-ekonomie och litterära kritiker för Journal des Debats; Cazeaux leder vattenafledningen i landet och utmärker sig genom industriella företag: Franson och Dugied hafva med stor eclat återvändt i katholicismens sköte; Pereire är ledamot af Administrationen öfver Versailler jernvågen; Laurent innebar en dommareplats, och har skrifvit en populär historia om Napoleon; Madame Bagard har tillika med sin måg, Hr Cheson, återvändt till hatholska religionen, den senare redigerar UUnivers rehgieux; Jean Renaud och Pierre Lerour, tvenne philosophiskt bildade män, fortsätta i tysthet sina studier och arbeta för sitt fordna mål; o. s. v.Fader Ensantin sjelf har dragit sig tillbaka till privatlifvet, och bebor ett landthus vid Lyon, der ban är Postmästare. — Trenne gånger. — Under denna rubrik berättas i Der Humorist för den 24 Sept. ett besynnerligt mål, som för ej längesedan skall hafva förevarit vid en svensk domstol. Den kuriösa händelsen meddelas på följande sätt: En till döden dömd tjuf hängde qvar i galgen, då en i granskapet boende mjölnare, hvilkens väg just förde der förbi, märkte, att den hängde ännu andades. Manad af sitt menskliga medlidande, band han lös tjufven, lade honom på sin vagn, och använde alla medel atthåter få honom till lils. Tjufven blef i början litet förvånad att åter se sig vid lif, men tillgrep snart å nyo sina gamla vanor och älsklingsföretag: ban begynte åter att stjäla, och hans välgörare var den förste, mot hvilken han utöfvade sin strassvärda industri. Mjölnaren, högst förtörnad öfver en sådan otacksamhet, kallade sin dräng, och upphängde med dennes tillhjelp tjufven åter i galgen, hvarifrån denna gång ingen mera räddade honom. Domstolen erhöll snart kännedom om denna gerning, men vågade ej ensam dömma i detta mål, utan afgaf berättelse derom till högsta domstolen (die oberste Justiz), som dömde mjölnarer till penningehöter och några månaders fängelse, för att betaga honom lusten att hädanefter lösknyta missdådare och sjelf spela bödel. Charader.