— C(MeäundtjDet gamla och det mya året. Hvad är ett år väl annat ån en droppa, Som sjunker ner i Evighetens haf, Der den förenar sig med tidens bölja, Som ständigt framåt, framåt rullarSälunda sjunker nu en droppa ner i höljan. Med den ett är at värt och våra bröders lif. Väl oss! om vi med själslugn kunna skåda Tillbaka till den svunna aftonrodnad — Då vilja vi, med frid i bröstet, Med glädjetårar i värt öga, Se upp till morgondagens nyårssol, Som, då den helsar oss med sina strålar, inyo fyller oss med fröjd och hopp. J—-F.