och vanligen göra ett ganska vidrigt intryck på en åskädare med något högre esthetiska fordringar. På dessa trakteringar är, så till sågandes, hela intrigen i det ifrågavarande stycket byggd, i det hufvudpersonen, som är en Vedhuggare vid namn Sganarele, genom detta medel blir tvungen att agera Läkare, och såsom en högst löjlig Eskulap, under de två sista akterna ger anledning gar anledning till en hop scener, som, oafbrutet sätta skrattmusklerna i rörelse. Sganarelles roll utföres här ganska skickligt af Hr Högqvist. — Dramen är: Les malheurs diun Avocat heureuwi, som på Svenska kommit att heta: Kärlek och Ånger. Denna pjes är något mera seriös och något mera skabrös än den förra. Den person, kring hvilken handlingen rörer sig, är en ung vacker Herre, som heter de Themine, och som har en, två, tre älskarinnor N:o 4 är M:lle Henriette Bonneval, en ung okonstlad flicka, som tycker en liten smula om Hr de Themine, de träffas i första akten då de Themine kommer att aflägga ett besök hos Henriettes far och bror, hvilken senare är bans intima vän. ben andra i ordningen, som presenteras för åskådaren, är en ung Fru, Generalskan de Torigni, som naturligtvis är gift med en General de Torigni, hvilken är en gammal, svartsjuk man; Frun deremot är som. sagdt ung, och har varit ännu yngre, och Hr de Themine — nå nå! Slutligen får man andra akten göra bekantskap med en Fru de Si miane: hon är en enka, och tycks vara lite allvarsamt kär i den unge mannen: och som ban också visar sig här litet mer hjertnupen än mot de andra damerna, så slutas allt detta med tillredelser till brölloppet. Hr de Themine är redan svartklädd, vittnena ha infunnit sig, då, hast du mir gesehn! brudgummen för ett bref, hvari den unga Henriette Bonneval besvär honom för själ och pina att gifta sig med henne, stackare! då han förut skall ha burit sig litet obeskedligt och ohederligt åt mot det arma barnet. Sagdt och gjordt: Fru de Simiane säger sjell amen till detta ägtenskap, och — pjesen är slut. Detta stycke har sörijenster af en interessant handling och en fin intrig; men det har ej här utföris så som man önskat se denna Scribeska produkt, i det de spelande dels felaktigt uppfattat de karakterer, de hade att återge, dels ej voro vuxna de verkligen svåra roller, som här förekomma. Jag öfvergår nu till min vanliga LilteraturBulletin; och troligen vänta mina läsare att här få se anmälda minst ett dussin af de många till Julen utkomna arbeten. Men som jag ej är någon vän af dnssin-arbeten, har jag i stället sökt att plocka ut någon af olika slag, och ser dersore nu äran anmäla följande fyra verk, värda Pnblikens uppmärksamhet. Nyare Dikter af Euphrosyne, 5:dje Bandet, voro med! otålighet väntade innan de blefvo synliga i bokhandeln. Dessa Dikter äro af blandadt innehåll, dels skämtsamma och ironiska, dels känsliga och reut lyriska: i de förra herrskar en sprittande humor, de senare röja ett rent och qvinligt bjerta hvarifrån de utgått. Den enda anmärkning, man skulle kunna våga, vore mot sjelfva diktionen, som nästan öfverallt är något matt. De förtjena emellertid att rekommenderas såsom en högst njutningsrik lektyr under instundande helg. — Af Tre Fruar i Småland, af Förl. till Törnrosens bok, är 2:dra Delen nu utkommen. Oaktadt det är längesedan den första delen sattes i Allmänhetens händer, och intresset för Romanen således haft tid att svalna, läses denna 2:dra del med mycket nöje, och detta så mycket mer, som den ej allenast skänker nöjet af en upphöjande lektyr och en interessant dikt, utan äfven innehåller månaa skönt utvecklade sanningar ur det sociala lifvet, hvaribland ej heller saknas anspelningar på börf. kända tankar om ägtenskapet och i allmänhet om det tvungna i samhållsdygden. — bland Julcalendrarne vilja vi här blott nämna hinterblommor för 4843, samlade af G. H. Mellin, med signaturerna G—n, H., H. S—Jq, L-a, M-n, Orr. Odd och X. Bland poemerna skalle jag vilja ge företrädet åt Zulali af M—n och Fjellets barn af G—n. Äfven sinner man här en Novell, Fremlingen bland de sina af Utg. — Slutligen är äfven Jullitteraturn riktad med en resebeskrifaing, — sådana är aldrig ondt om. Titeln är denna gäng: En utflygt ur Boet. Reseminnen af Orvar Odd, 2 Delar. Dessa Reseminnen skilja sig från öfriga resebeskrifningar genom den humoristiska ton, Förf. sökt gifva sina skildringar. Man finner här ganska interessanta observationer , blandade med upplysande anmärkningar öfver de orter, den resande besökt; allt i en skämtsam och lekande ton. Andra delen handlar blott om Paris, på 240 sidor. Jag kan i dag ej lemna Götheborgs värda innevånare utan att tillönska dem många rara Julklappar på den i morgon instnndande Julaftonen Achkl! huru garng echulla Jag 1. —