deri, och sedermera fylla de det med sitt rätta innehåäll. Ovinnohjertat ligger ty värr! sramför OSS, likt en anteckningsbok på Blocksberget. Huru få äro dock de män, som der teckna någonting i en ädel stil: om också någon en gång kommer ock skrilver in en gudatanke i elt sådant hjerta, si skrifver en annan straxt på baksidan ungonling Inet, något ratt skämt, o. s. v., och då ålerstar för det arma qvinnohjertat ingenting annat än att rifsa ut hela bladet tillika med de gudomliga tankarne! Förundransvärdt är det inflytande, som svalkvelbadet har på koketteriets organer. Iag har känt Fruntimmer, som kommit hit, med özonlocken lama, så att de så föga förstoida att begagna sig af ögonspråk, som om det varit deras modersmål. — Saledes koketterade de alls icke, utan slog deremot alltjemt ned blicken. Men efter de första dagarne spatserade redan blickarne omkring i parken utan kryckor; och sedan ännu älta dagar förflutit, hade de med venstra ögat kringränt alla karlar, med det högra gjort dem till föngar, och med ett tredje öga, som jag förut alls icke märkt, frigifvit dem på deras hedersord att ej tjena någon annan famn. ——— —— StyckegodsI N:o 285 af d. 8 Dec. hade Dagligt Allehanda upptagit H. Heines svar på Dingelstedis Cosmopolitiska Naättvåktare,; och gjorde sig en stor förtjenst af, att hafva förskaffat sig del al denna qvicka satir på tyskarnes fröjdrop