it till sitt nuvarande värde, så var och är et ganska riktigt art det säsom man och man ellan gällande, åxerades och får förblifva ddervid. Uade man deremot då detta skedde, varit så ilrig som nu, att sätta allt på riktigt reda fötter, så hade man följt insigtsfulla mäns råd, och infört decimalräkningen, samt endast hast species i silfver eller sedlar med 100 cenimer eller skillingar, eller hvad man velat kolla dem, då man ju äfven sluppit det hjernspöke, som fortfarande tycks oroa, af en nationalförlust, för det att 128 sk. papper ej äro värda mer än 48 sk. sillver. Dock, ännu torde ett medel, rätt och billigt för alla, vaora öfrigt, till fördrifvande att detta spöke: invexla alla nu utelopande sedlar med silfver eller silsversedlar a 428 sk., så blifva straxt vära sedlar: lika mycket värda som silfver, och man belröfver ej skänka bort millioner till dem som hafva nog förut, eller ruinera dem, som knappt ega hvad de behöfva, eller begagna sremmande penningar i nyttig industri. Försjäget att, eller upphörandet af privalbankernes oktrojer, förflytta deras rörelse på riksbanken oci, medelst silialbanker i landsorten, lätta penningetlllgången, är deremot ej alt förkasta den vinst, som nu blott stannar hos några enskilda , skulle då lillskyndas staten och det bästa sätt att fördela den lika på alla medborgare, vore att använda den till nyttiga-allmänna företag eller nedsåtining af skatternas men ej till inköp af sillver, för at skänka bort. På ett annat ställe heter det: ilfver har alltid samma värde, hvilket är falskt; ty SLillver, euld och hvad myntämne det också må vara, är, såsom allt annat, endast en vara, som sliger och saller i pris allt efter mer eller mindre tillgång, i jemförelse med andra varor; derför kan man, då dessa stiga, likaväl säga ått myntet fallit i pris, som att dessa blifvit dyrare. Detta är ett nytt bevis, alt vinst eller förlust ej beror af myntets, utan al varornas och arbetets värde, och att Saledes hvarje försok att, på ett konstigt sätt, höja myntets värde, endast kan medföra förlust för entreprenören, hvilket nogsamt ertors vid försöken alt sänNa kursen, genom fri tillsåna till varlar. Då e sedan skulle rempourseras, Slea den så mycket mer, och medförde enskillda och allmänna oerhörda förluster. Så hvimlar detta finance-förslag, som man ser, l al financiella sofismer, interfolierade med en och annan god tanka, en och annansnilleblixt, alltsammans med så mycket slägttycke med nämnde kursoperationer, som utgingo de från en och samma person, saatt läsaren torde finna, det vi hafva rätt i vart förra yttrande öfver ifrågavarande skrift i N:o 117 (128) af denna tidning, hvari vi bådo Gud bevara oss från realiserandel af nämnde förslag. liksom srån alla i sinancielt hänseende, som hafva samma ursprung. Men ännu en gäng, äfven det hästa sinanciella system hjelper till ingenling, om man således stanger vägarne till en fri industri i handels-, handtverks-, sabriks-, brukseller hvad annan loslig väg som heldst, som det för närvarande är fallet, medelst de mest. asfvita tull-skraoch andra prohibitiftlager, som öfverallt hota en med beslag, om man ! handlar enligt sundt, enkelt begrepp, hvaremot dessa lagar, till större delen, äro fullkomliat stridande och derför omöjliga att alltid ihagsöomma; oberåknadt den fasansfulla moraliska yrlust, som dylika lagar, genom den ständiga fre-Ai ? ftelsen att öfverträda dem, förorsaka, en förust som ej allenast träffar lagbrytaren och gör 1 honom likaillig för all lag och rätt utan jem-e vål lagen, och derigenom samhällets rötter, go-JI nom det allmanna förakt, som våckes mot den-A samma. Alla dessa försök att, genom yttre me-y del, . förbättra financerna, komma imellertid från Ia den falska åsigten att penninear i sis sjelfva Ir hafva något reelt värde, då de likväl. som sagdt )g är, endast äro varor, råa eller forädlade genom ) arbete, och sjelfva detta arbete, som utzör den th egentliga valutan, och penningen endast så tillod vida har värde, som den tepresenterar eller kan u forskassa er denna valuta. Ryfscshandeln i menskin lighetens harndom visar detta tvdligt, och der-y jemte hurn ofverflödig, kara betydelselös pen. I ningen i och för sig Sjel: är: tir silsver och å guld eller dess representanter, kunna ej upp-sh fylla vett enda af mennistans behof. At handel Si och råretse är, i det hela, än i denna stund, m ej annat än utbyte af produkter eller arbete mot ul andra produkter, annat arbete, och penningen h. kan endast anses för den vågskåt. hvarpå det de i alla naturens väåningar, — hon är bär verk-S lig amphib, halfva dagen lefver hon i vattnet hi