Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1842, sida 2

veckla, det älskar allmänheten att tro. Skall han framträda som sakförare för de anklagade? Möjligen bindras han derifrån af sin värdighet. Skall han blifva vittne? Der kan ju jäf ligga i vägen. bDessa betänkligheter plåga allmänheten mycket; ty den mannen vill hon för ingen del umbära vid det juridiska skådespel, som i Jönköping förestår, och som i visst afseende säkert blifver märkligare än uppträdena i sjelfva Ålands Grånd. Ålt allmänheten imedlertid är ohillig i sina sordringar, synes deraf, att hon väntar sig att under samma skådespel äfven få se något uppslag i afseende på sarbrodrens hädanfärd. I denna väntan blir hon dock troligen bedragen. Både svenska och utländska författare hafva klagat öfver en sjunken moralitet hos massan; men det har nästan icke fallit någon in att tala om det ännu mera nedslående fenomenet af de högre klassernas förders. Man tyckes nästan räkna detta till de s. k. yrivilegierna; och ganska säkert skall mången, som sanatiskt predikar mot fylleri, hamnbuseri o. s. v., finna ingen ting förshräckande uti att en hel förnäm, urgammal sam ilj framstår såsom skäligen misstänkt för ett styggt bedrägeri. Afvakta då åtminstone rättegångens ulveckling, och misshandla icke personer, blott derföre att de äro misstänkte och anklagade så invänder man. Ja, samma anmärkning hafva vi mången gång gjort, när polisen piskat misstänkta hamnhusar; men då har man met oss skrikit om demagogi och pöbel-sympathier? och uppstudsighets-predikningar? och samhällets luen och Gud vet hvad allt för hjertrörande saker. Det skall blifva roligt att se, huru desse samme nitälskare för olagligheter skola bete sig, när fråga är om förnäma misstänkta. besse, tycker man säkert, böra njuta alla rättegångsförmåner till godo; och just af den tankan äro äfven vi; men det finnes en olikhet, som är ganska väsendtlig: wvi vilja, att alla måtte njuta samma sörmån. Ett inkast håremot vänta vi: de förnämes brott äro icke så farliga för allmänna säkerheten, som de sämre hamnbusarnes; de sednare bryta sig in genom fönster och dörrar, stjäla ur fickorna, röfva på gatorna. Inkastet är visserligen praktiskt sannt: men all den slutsats, man deraf kan draga, är dock endast utilitarisk och lyder så: vi måste för ögonblicket värja våra MV och vär cgemlom; vi mäste lesva och lagstilla och) lagskipa för dagen,, utan möjlighet att bereda en trygghet, rerklig och för alltid. vi besinna oss så, som vore vi utkastade på en aflägsen kust, der vi omgåfvos af siendlliaa vildar och mäste dag och natt vaka och med alla vapen blott söka. rädda våra lif vildarne hafva antalet och den fysiska styrkan framför oss; och således äro vi berättigade att använda list och våld ech intimidation, för att ersätta vår underlägsenhet i materielt afseende. Må man försöka neka, om man han, att i bottnen på deras filosofi, hvilka försvara ett ensidigt vålllsamt polis-system, lieger en alldeles dylik tanke. Den lyder i korthet si: Vi mäste rädda oss, och då äro alla medel tillåliga, emedan vår räddning är samhallets ändamål. Och satsen är riktig, så länze vi kunna såga, alt vi äro de lugne, de gode, de laglydise, men skulle motsatsen inträffa, då finns ej vidare den ringaste spillra qvar af den moraliska garund, hvarpå systemet skulle hvila; då är det iche längre rätt, utan nåsfrätt, vi kunna åberopa. Kommer det derhän, så hafva de 8. h. bättre sia sjelf och ingen annan alt tacka. lisgaynna de att bedraga och stjäla, hvad kunna de då förebrå hamnhusen, om iche att han drifver handtverket för äarost och handgripligt? Begynna nu de bättre att sätta sig öfver seder och anständighet i sitt samiljlif, hvad berättigar dem då att förebrå massan (sisom både svenskar och andre nu tyckas bafva sivit hvarandra en signal att göra) dess förakt för ägtenskap och seder? En aristokrat eller millianär må predika mot pöbelens? oanständiga tefnad; hans predikningar verka icke förbättring, endist förbittring, om han sjelf offentligen sätter sig öfver all skam och anständighet. Vi känna mäcstiva män, som anför pelare i kyrka och stat. som sitta i kyrkoråd och deltaga i varningar? sar dlie sammanlefnad mellan makar, som i homitce vidt och bredt diskutera medlen att återföra sedlighet hos folket, som nitälska för öm oeh sedlig modersväird. som bäfva för massans på