GOTHEBORHG. Den läsande allmänheten har fått till liss en hejdundrande skandal till jul; och det är all anledning att hoppas, att den kommer att räcka en god del af nästkommande år, om icke elt stycke inpå 4844.-Man mäste också tillstå, alt det är en skandal af prima sort, en skandal af det ägtaste skrot och korn. Tänk efter bara: en domhafvande; en namnkunnig sjöhöfding (kanske dock något för namnkunnig för sin egen ära); en kammarherre och dessutom ryttmästare vid rikets erkändt första militärcorps, vid plantskolan icke blott lor kammarherrar, Hosmarskalkar och Nordstjerne-Commendörer (för att icke tala om svårdsorden), utan ock för statens högsta embeten, sa civila som militära; en kammarjunkare, and others — tänk efter! alla desse mäån, ursprungne från en gammal familj — si gammal, att man icke blott färlater, utan till och med hissnar för, ett eminemment fult namn, såsom just profyet på den ägtaste förnämhet — äro offentligen kallade och stämde till konal. Maj:ts och Rikets Gotha Hofrätt, att stinda till svars, för det de tagit arf efter enfarbröder, medan de ras fader ännu lefde. llärnti tyckes vål icke ligga nägon ting så förfärligt ondt; men saken blifver stygg, när man besinnar, att i allt samman ligger ett bedråägeri, och att sadrens hredilorer blifvit bestulne, all den stund de hade lagliz rätt till arfvet efter sarbrodren, och att bedrågeriet och stölden blifvit bedrifne genom att ulgilva sadren för död, da ban likväl lefde. Bevisas uppgiften om farbrodrens död före fadrens, så är också den civila pasfcljden för de uppräknade herrarna gisven, nomlizen återbäring af. det tagna arsvet; men en annan friga, som är ännu kinkigare, älerst r, newlisen den eriminella påföljden. Antingen har den för död uppzgifne sadren spelat den besynnerli a och ädelmodiga komedien, för all (genom en stald sren sina kreditorer, det är sant) tillskynda sina barn ett arf, som de annars icke kunnat fa, och NB. spelat komedien dem ovetande ; ener ock hafva desse haft roler och vetat, att det var en komedi. I förra fallet få de blott återbära; i det sednare måste de både äterbära och straffas som bedragare. Hvilketdera är nu troligast? Härom tvistas och fuuderas jämmerligen i orten — nemligen så till förståendes, att man tvistar. om, hvad som kan bevisas; tv hvad som är, derom grubblar man icke mycket. I synnerhet önskas högeligen att få ansigte mot ansigte skåda Hr Oxehufvuds juridiska rådgifvare före, under och efter håndelserna; ty alt någon jurist haft sitt finzer med i den tillställningen, det skulle anses för gifvet, äfven om ryktet icke redan i dessa ljuge åren hade haft så mycket att derom förmäla. I hvad skepnad denne jurist kan komma att uppträda, det vet man icke; men att han icke bör saknas vid utvecklingen . af hvad han s så väl förstätt in