timme, de ännu ösrige, mer eller mindre s rade, pegåfvo sig på flykten. Sju blefvo gripi och bundne; nio hade stupat. Rappo hade tyvärr förlorat sitt yngsta bari en nio månaders flicka, som fått ett skott bröstet, äfvensom ett foster-barn om fem å som blifvit krossadt genom ett kolfslag. I hetjent och tva kuskar hade blifvit dödade, oc två betjenter och en kusk lågo på valplatsen döc ligt sårade. Rappos hustru, som uppehållit s vid den ena kullstjelpta vagnen, och som enda tänkt på sitt barns räddning, hade lättast kon mit ifrån saken: hon hade sluppit med e skrubbsär. Den sårade kusken, en Polack, do sedermera på Lasarettet i Simbirsk; hela har kropp var sönderskjuten och sönderhuggen. hundarne hade tre blifvit dödade. — Rappo for satte resan tlll Simbirsk med den enda änn brukbara vagnen, bakpå hvilken de sju fångarn med starka streck blifvit fastbundne. Endast tr hästar hade han qvar att spänna för den samma, emedan de öfriga blifvit så illa sårade alt de ej hunde resa sig. I Simbirsk öfverlemnad han fångarna åt guvernören till väl förtjer straff. Under striden hade man hyst det hopp, at de här och der, till säkerhet för vägfarande, static nerade kosackpiketerna och posterna skulle komm de anfallna till hjelp, emedan skotten nödvändig af dem måst höras. Men först efteråt visade sig eoch annan; troligen hade de varit i samråd me röfvarbandet, och, om detta blifvit mästare a valpplatsen, infunnit sig för ait dela rofvet Denna förmodan bestyrkes äfven deraf, att se dermera, vid skedd nndersökning, flere kosacke förvisades till Siberien. Rappo anhöll härefter hos ryska regeringer om skade-ersättning, som äfven utbetaltes åt ho nom med 15,000 rubel, sedan han personliger blifvit föreställd ryska kejsaren. Nitton månader åtgingo att läka Rappos sår hvilka skola varit öfver trettio till antalet. Der ena öfverblifna, men lamskjutna hunden erhöl sitt välförtjenta uppehälle af sin hushonde til sin död, som först inträffade förledet år: der andra, som alldeles oskadad gått ur striden tillhör numera konungen af Danmark.