betraktelser, och afvakta med otålighet utgången af frågan. gedan jag i forsesladt konvolut gjort anbud till öfvertagande mot 26 procent utöfver uppgisne värdet af 378 dussin sållknifvar och 96 dussin saxar, hvilka, enligt Kongl. Tulltaxans föreskrift, varit for inlösen af den i sådant afscende högstbjudande i Packhuset härstädes anslagna, har vid anbudens jemförande å den utsatta tiden befunnits, att Herr Löjtnanten Berger gjort lika anbud med mig, i anledning hvaraf t. s. Tnll-Distrikt-Chefen härstädes Herr Öfverstelöjtnanten J. af Ekenstam genom skrisvelse samma dag till Packhus-Inspektionen funnit, såsom orden lyda, skäliet för tillfället stadga, att anslagstiden i förenämnde asseende sorlangdes till kl. 12 påföljde dagen, då den, som dessförinnan blefve den högstbjudande, vare sig genom försegladt eller öppet anbud borde genast derefter insätta det erbjudna beloppet i Tullcassan, så vida hans anbud skulle! bar ser på sätt 7:de g. i Tulltaxe unIserne medgåsvo; och borde samma föreläggande, så fort sig göra lit, communiceras a bägge de då varande högsta bjudarne, hvarvid Tbevis: nogerant skulle tagas om den tid, da hratdera af dem af sladgandet erhöll delbefså, seslut blef mig kl. 17210 påföljde dagen I delgiket, hvarom jag meddelade bevis, deri jag dock tillkännagaf missnöje mot den anbesallde algården, hvilken detta oaktadt i verket saltes med den soljd, att ett högre anbud skedde af bemälte Herr Löjtnaut Berger. ba jag emedlertid redan förut och inom den i kulltaxan bestämda tid nedsatt det af miz erbjudna be lopp, ansåg jag mig icke lagligen kunna på det ta ecenmäktiga sätt af Herr Tull-bistrikt-Chefen skiljas från mina rätt; hyarföre jag pasolj de Mandag flere gånger 1I. före 42 och intill middagen sökte llerr Pistrikt-Cnesen å Emhetsrummet för att till honom. aflemna bisogade skrift, dock kom den bonom icke tillhanda förr än på estermidala-en. da han först träffades, men rent af våcrade att om skriftens mottagande aflemna bevis, för utserkande hvaraf! jag dock åter inställde miz patcljde dagen; men då ej eller i detta tillfalle bevis rörande skriftens aslemnande ville meddelas, såg jag miz nödsakad, efter tillkallande af Herr Notarius Publikus och hans bitråde sasom vittnen affor dra Distriet-Chefen nämnde bevis, såvål som Resolution å anledning af min ingilna skrist; dervid Herr Distrikichesen förnekade, att han förut vägrat mig bevis öfver skriltens ingifvande, och förklarade kesolutionen vara till afiämtning färdig efter en stunds förlopp, då den ock erhölls. Enligt denna resolution har min begäram om berörde bref till Packbus-Inspektionen villfarits, afvensom jag erhållit den hänvisning, att om jag sunne mig besogad klandra ataärden, sådant borde ske hos honel. General-Tullstyrelsen; men beträffande min tillika gjorda begäran, att utlemnandet af den ifragakomne varaa fill någon annan än mig, icke borde ske förr, än densamma genom laga krastounnet beslut blifvit mig frånkänd, har Herr Distrisdechefen ansett sig så mycket mindre kunna sästa afseende på densamma som den hogstbjudande ägde obestridlig rätt, att varan uttaga, ester förtullning i vanlig ordning, helst denne högstbjudande (Löjtnant Berger), som förut gjort lika; anbud med Sökanden, icke försummat insältningen af anbudsbeloppet I Tullkassan inom föreskrilven tid, utan han hade till och med. före densammas ulgäng i Herr Distriktehefens närvaro, med penningarne i hand erbjudit beloppet Uppbörds-Tullförvaltaren, ehuru han då nekades alt fullgöra insättningen, på den erund, att. förut borde utrönas, hvilken som verkligen vore den högstbjudande. bå jag nu, i enlighet med erhållen hänvisning, söker rättelse så väl i den Herr DistsiktChefens åtgärd, som innefattas i skrifvelsen till Packhus-Inspektionen, som äfven å Herr DistriktChefens resolution öfver min skrift, hvad angår den sist omförmäldte, särskildt utmärkta delen deraf; far jag ifråga om förstnämnde åtgärd ödmjukast fästa Kongl. General-Tull-styrelsens uppmärksamhet derpå, att densamma icke mindre varit förbastad, än saknat allt stöd i försattningarne. Dessa hestämma ovilkorligen anslagstiden till trenue dagar, och stadga derjemte penningarnes nedsättning genast, såsom vilkor för anbudets siltighet; och ehuru det