Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1842, sida 3

vachra nipper? Tag mig under armen, jag sorer dig till din draglåda. — Han bjöd henne armen med ett förnöjdt leende: Förster bannade: Skurkar, genoimsöken huset, men lemna oss i fred! Ah, flicka lilla — sade Knipen — bry dig icke om gubben der. År du hans hustru? san! Du passar bättre till hans dotter, atminstone svärdotter. Då skallade åter Stums höga skratt. ilar jag ej rätt? — sragade den andre honom. Stum nickade mycket allvarsam. Men Vild tog sig före att uppresa frun med vald. Åfven Förster försökte att komma upp, dock sasängt, huru ursinnigt hån än sträfvade; han kunde ej stödja sig på de skadade armarne; då uts ölle han arusliga förbannelser. kngela före bom det, som om hon skulle förlora sansuingen; men karlarnes otåliga anmaningar att utlemna sin grannlåt, och deras försäkran, att henne icke skulle vederfaras något ondt, iagaf benne hopp att kunna sedan slippa dessa plägogäster, hoppet höll henne upprätt: Jag skall gifva Er, hvad jag äger i dyr: barheter; men rycken mig ej vidare från min lolycklige mans sida. Visa fram sakerna, vi vilja ej mera, vi äro för gamla att roa oss med dig! hette det. — Då skyndade hon att till dem öfverlemna-sina Juveler och guldsmycken, ilade sedan till. maken och nedsjönk gråtande bredvid honom att luta sitt hufvud emot häns bröst. — Lugna sig sick hon dock icke, dertill lemnades henne ej tid. Ett skrik i bornkammarn skrämde henne upp igen; det var sonens stämma, hans