8 — — ————————— : bvarest gossen höll på att drunkna, då — han Paknade. — Manga smekningar tröstade honom Inu, öfver sitt utståndna lidande. Mamma sjöng honom åter i somn. I Når Engela sedan kom in till Förster, kunde hon ej afhalla sig att skratta åt deras sarhaga och uppskrämda inbillning. ODu smittade mig, ty Du såg sörst på mic, Leonard; och jag kunde tydligt läsa i dina ögon, hvad du fruktade. Men nu skall du tillsta, att hylvelspånen var utan betydelse, ty han narrade oss. Hör du, min bäste gubbe! Forster ltsade först icke vilja gå in på det, hon klappade bonom bedjande, han skulle alltså utsäga ordet: — men i detsamma tog en inträdande betjent hans uppmärksamhet i anspråk. Denne underrättade husbonden om, att hans stå vare troligen icke skulle öfverlefva natten, och alt ÅGrips redan störtat. i Hundarne tyckes satt gift, men buru? det ar obesripligt, slöt tjenarenI Någon bonde har utlagt luder för vargar — svarade Förster förargad, svor öfver detta oädla sätt att döda rofdjur, gal några forballningsorder och mätte en stund golivet med stora steg. Engela hostade lätt, för att göra sin nårvaro, som syntes glömd, bemårkbar för gemålen. Då vände ban sig leende till henne: ö Valsljuset narrades icke. Hyfrelspinen hade betydelse. Den anuonccrade på forhand Grips död. Sag icke, att jag ej förstår utlaggningskonsten. Han bjöd sin hustru armen, tog ljuset och förde henne in i sängkammaren. — Der Iiyste det senare på natten än i något af de andra fon!