Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1842, sida 2

Emellertid har nu pr Nya Thedtern uppförts en pjes al högre värde än de föregående: Den unge Russern, Dram i 3 Åkier, oölvers. från Fransyskan. Den unge kassörn är en Hr Laville, om en gang af en vän blifvit införd på en bal, der han, fastän en objuden gäst, i sin särtvillan, — ly han är sörhalt sallig, och har en far, som sjort bankrutt, och dessutom mor och syskon, — satt sig ner alt dra en lilen spacer, och har dervid den oturn att ba tur. ry ju mer ban vinner, desto mer börjar han all betraktas af de krinastgende, och misstänkas s som en bedräglig spelare, som kansdo på spekulation smyat sig in i societeten. Sahen börjar bli kinkia, men far en rätt romanesk ulr;Wwns i det et fruntimmer, en rik bankiers fin. uppträder som den unge mannens beskydlUrinna, och räddar honom iran shandaln alt nödsas packa sig på dörn. Iaville har alldriv förr sett denna dame; men kan naturlistvis ej underlåta att efter en sa vacker handling bli erymt kör i henne. fela denna händelse har Hr Stjernström, — som bir spelar laxvilles roll, — alt i en af de särsla scenerna, ulan att knappt få hemta andan, tala om för Publiken och för sin principal, Banhiern Darbret; och detta är ingalunda en al de lättaste uppzifler för en skadespelare. — Det hemlighetsfsulia sruntimret var emellertid ingen annan än Fru Darbret, som ocksi af forbarmande skaffat Laville kassörstjensten hos sin man. Nu sölja scener al svartsjuka och raseri; men slutligen upptäcker Frun, att hennes interesse lör den unge Laville härledt sig derifran, alt hon funnit honom äga likhet med en olycklig, gammal man, som måst göra bankrutt, emedan han förlorat en plånbok med inneliggande hundra tusen francs, och af denna likhet Årasit den slutsats, ait Laville är banhkruttarens son, fastän han efter sin fars olycka ändrat namn; så förhåller det sig verkligen, och Hr Darbret är den hederlige mannen, som upphittat och behallit plinboken; — Laville reser sin väg, och Hr och Fru Darbret bli åter goda vänner. Pjesen är canska underhållande, och spelas ej illa. Concerternas saison är nu inne; men ännu synes antingen smaken för dessa musikaliska nöjen aftaga, eller kanske sannolikare. den annalkande Julen fösta Herrarne vid sina söromal, Damerna vid sina sybågar, såäledes ej lemna någon tid öfrig för andra nöjen. Så gaf en violinspelare från Frankfurt am Marin, C. Riesstahl, i Tisdass ätta dagar sedan en Consert å Stora Börssalen, hvilken var högst fåtaligt besökt, men tycktes skänka åhörarne mycket nöje, att dömma af de lifliga och ofta upprepade apÅ derna. IIr Rielstahl utmärker sig genom en mjuk ton och en ledig strike, samt en lärdighet, som ej visade sigi halsbrytande konstgrepp, utan är förenad med en soliditet, som alltid hedrar den sanne konstnärn. llan spelade denna afton blott ecna kompositioner, hvilka hade atminstone samma nesativa förtjenst som hans Cvehulion, att nemligen ej blott vara beräknade på hkonstrdtighet och effektsökeri; concertens andra afdelning öppnades med en koncert-ouverfure, afvenledes af Hr R:s komposition. — En annan utlänsk artist, Ur d Aricn från-Hamburg, spelade en fantasi för Violoncell af Kummer: han anslog Publiken genom en vacker och sjungande ton; men i afseende på skola och färdlighet syntes han ännu ej kunna äga stora ansprak. (of Tisdags saf vår landsman Franz Berwald, äsven för ett sataliat Auditorium, en Concert a stora Börssalen, der flera kompositioner af denna Musikus uppfördes. byvaribland tvenne numror sur hans operett : Jag går i kloster. Denna operett skall, som det säges, uppföras å stora Theatern: partierna äro längesedan utdelade, och hålla på att inöfvas al M:lle Lind, Hrr StrandI berg, Dannström och L. kinmanson; men ännu sinnes den ej på Repertoiren, emedan — om man fir tro ett något otroligt rykte, — dess upplazande fir måla binder af tvenne personer, lecm bana mycket att säga vid Theatern och Kapellet. Pe esti a fHonsertgifvarens kompositioner, som denna afton uppfördes, voro: En fantasi för Orchester, kallad luglomsten från Norska sjellen, som mycket appladerades, och åfven förljänte det såsom mycket melodiös och väl instrumenterad; samt Bayaderfesten, Tonmålning för stor Orchester, som ytterligare vittnade om Hr Berwalds välde öfver Orkesten. älven uppträdde denna afton en Musikälskarinna len Fröken W. ), om hvilken förra vintern det rykte spridde sig, att hon skulle engageras vid Kgl. Theaterns lyriska Scen, — ett rykte, som då väckte mycket uppscende, emedan den ifrägavarande Sangerskan tillhör de högre kretsarna. llon sjöng denna afton en ganska svår Aria ur Donizetlis Anna Bolena; men hon-är Musiaälskarinna, — och Kritiken tystnar. Bland Romaner af så väl masculina som semonina Auktorer, som på de senare veckorna nä