och siöjdat så manga, han. den store mästaren stod nu der, bildad i den af solens glans upp lyska metallen, ibland dem hvilla bebo han vaggas helgade mark. Fj det minsta afbrott störde detta mäblig intryck; det var en skön, hänryckande, ei egendomlig fest. På aftonen kunde den rik upplysta, stora karabinersalen i det k. kK vinterresidenset ej rymma den stora folkhop som strömmade till den der gifna Concert. hvil ken var förträfflig i afseende på valet af styc ken, oeh nästan oösverträsllig i deras utföran de, som var högst lyckadt. — Ledningen hära hade den Kongl. Bäjerske llos-kapellmästarel Franz Lackner öfveriagit. — Efter Concerter utfördes af hårvarande Studerande ett sacheltag hvarvid de till slut ofärmodadt sormerade bok stafven M. Den 5:te September uppfördes i Domkyr kan den sörade hädangångnes Requiem, dirige radt af Neukomm, och utfördt med en serde les precision , eller kanske rättare, med inspiration af de talvike Mnsici; solopartierna vorc besatta af de första talanger, såsom van Ifas. sefelt-Barth, D:Ule Messmer från Mänchen, Urrne Staurdigl, Dietz, Åc.; hvar och en, hvars känsla för musik ej förqvästs, greps djupt af den na oåsverträsdliga komposition. På eftermidda sen ver folkfest i die Leopoldskrone; men N tillåter, att jag skyndar förbi denna fest, som en annan penna må beskrifva. På aftonen åtei stor Concert 1 Karabinersaln, dirigerad af lleri August Pott, efter hvars slut Mozart-statyn blef liksom dagen förut, upplyst med bengzlisk eld som denna afton gjorde en något bättre effekt. nn