A ——— b—— — ss— Grater mor? — frågade ynglingen, dock utan att stanna. Inget svar erhölls, ach de vandrade, tysta, vidare ett stycke. Emellertid tittade han siera gånger bakom sig och fann alltid, alt kerstin fortfarande fällde tarar. IHonom syntes detta förargerligt: I Mor skall väl ej pipa i evighet, utbrast han, — det der var jn mera alt bli ond äfver, än att zräta lör. Min sann, kar jaz icke blifvit rätt elakt uppretad emot den vierise patronen, när jag nu funderat på uppträdet, RBakade jag honom här, kunde det bli synd om I herren. -åud bevara dig; ville du länea hand på honom. Nej, nej, var icke onaturliz emot kionom, om han också är det emot oss. Gumman talade ifrigt ock högt. Olof log i det han gjorde elt ruskande på sig. Ån, när de rika äro hårda och barska emot oss fattiga, så är det naturligt, hvad? Men om vi blefve litet hårdhända emot dem tillbaka, skulle det verkligen vara så stor synd?, Kerstin: (fattande honom i armen). Hör Ole, du känner icke buru i detta fall allt hänger ihop. bu kunde begå — Gud bevare oss! — kunde begå en grufvelizt elak gerning; jag måste tala om för dig, hvad du ej vet ännu. Nog gör det mig ondt att öppna munnen i den saken, dock samvetet bjuder mig att tala, på det din vrede ej måtte locka dig till någon illbragd. Du skall förstå mina tårar och lära dig talamod och ödmjukhet. kom, lätom oss sälta oss här i diket, och hör på, hör på.De satte sig. Gumman torkade ögonen; so