plöö VV OO suart gubbe. Det tör ej blifva så roligt för henne i längden. Åj, de må väl godt här alitid — sade den andre, — ha de dock allting så vackert och i öfverflöd. I ett så rikt hus kan vara godt att bo, om också gubben skulle vara knarrig. Men dei båsta, här finns, är dock den rara frun. I På vägen, der herrskapet försvunnit vid krökningen omkring björklunden, syntes åter dammoln, och snart igenkändes ryttaren, som i syrsprång kom tillbaka. Det var Förster: han slannade utanför gärdsgrinden och vinkade det honom afbidande paret till sig flör köaving — begynte han strängt, så snart de hunnit fram till honom — tycker alls icke om, att du visar dig här; jag skall ej tåla det heller. vill du nåäsvist framkomma med n ägra anspråk? Galna käring kan du ej glömma jännu harnsligheter och upptåg, du haft för dig som slicka? lag har glömt dem, och vill att de icke vidare komma till tals. ö Kors, att Herr Förster blir så ond. Nädig frön — — Till henne — asbröt herren — vågar du ej ett ord, låt säga dig det. Med dumt prat tånkte du väl vinna hennes deltagande, draga så fördel af hennes gismildhet, och kanske oroa hennes sinkänsliga sinne? — lag vill ha varnat dig: maka dig härifrån och låt ej vidare se dig. — 3 vänta, se? — han framtog en börs och utsokle först en silfverriksdaler, tycktes dock besinna sig och fyllde hallva banden med det blan: ka myntet, hvilket ban räckte åt den darrande qvinnan. Der har du några silfsverponiogar, söm du