Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1842, sida 2

— iI-aadl vill ni såga? om liÖ ilket möte talar ni? — Om vänt, svarade lion obetänksamt och med ett bemödande att lnana siz: endast om vart. — Laura, sade jag henne omt, vare iche deotfla vara hjerlans möte. Med. håfsizhet zjorde hon siz Iös från mig, liksom bon hade fruktat att hennes kropps lätta darrning skulle underrala måa om hennes lörvirrinz. — Ni tågker icke på hvad ni säger, återtohon med upprörd ton, som hon törsifves kemödade sig att göra skämtsam. — Jag vet iche om Jas tänker derpa, men jatänker dest. — I det hhet är det ev djerf sissning. — Om jag har den, hav ni shit miz den (3 n: tycks beklaga miz och förstå mi. — och antag att er sissning är sann, hvad värde kan den väl hafva för er? — Och antag att den har värde för wig, skul le nå val du säga mig, all den är sann? — och hvarföre skulle jag icke säga er det: Jag sor, arl ni sörtjente att vara mera älskad än ni är, — Och mi är kanhända mera älskad, än n varit. — I sanning, mar herre, det är en galenskap ni känner mig ju icke. — Jag känner er bätre, ån des, som öfver gifvit er, ty jag känner hos ev något, hvaron han alltid varit okunnig, jas känner ert hjerta förtjenar allt det öfriga, att man frågar deref ter eller behöfver väl jag forska vidare. N bär hos er, villtnesbördet om er börd och er namn. Många qvinnor kunna vara sköna, mer d AO