Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1842, sida 2

— Sanmelsgal! hasa vål de, som äro orsaken till denna saknad, hänt sidane? i — sag tror det icke, echäånda — — — — Och ända, upprepade jag, under det jag höll henne på något alstand från var förnrosbuske, ser ni huru himmelen tycks hatva förkuunat 688 vår heståmmelse: askan har slacit dessa gamla pilar, var tornrosbuske maste vara krossad vid deras sitar vi hafsa blifvit träffade, liksom de. ; — Ja, svarade hon, jag tror detta bedröfliga. förebud: allt är siut för mig. ; — Det vill säga hvarje förhoppning, den ni liksom jaz, dolt der: men, om ni vill det, han en annan födas i dess site, liksom der borta en annan törnrosbuske skall alstras. — IIVIlken darskap, svarade hon mig, under det hon bemödade sig att befria sin aim, som jae höll fast vid min: och är det då lang tid sedan ni fick denna ide? — Om jag noga forskade dlerester, svarade jaz, skulle jag finna att den sarit i mitt hjerta Eran den stunden, då jag första gangen träfade er här. Det är omöjligt, svarade hon miz, med en lätt darrning, som fösradde mor förskräckelse, an förvåning. — och hvarföse det? frågale jag under det jag närmade mig henne. — slon talade liksom för 23 sjeli och icke för alt svara på ma fråga, ty, under det hon lade handen på sitt hjerta, hörde jag henne med lag röst säga: oo Det är omöjligt: ett sådant möte kan icke äga rum.